tisdag 6 augusti 2013

Stå på huvudet

För dagen bara ett påstående. Ett konstaterande. Även en katt kan stå på huvudet. Så det så. Att människan klappar i händer och ropar kullerbytta. Spelar ingen roll. Även om fyra ben trasslar dubbelt så sällan. Som två. Kan något av dem halka. Glida. Komma i vägen för något annat ben. Så jag stod på huvudet. Inte som på cirkus. Eller i gymnastiken. Utan som på hallmattan. Alldeles nyss. Jag kan rekommendera det. För stressade människor. Även om det kan göra ont. Som ett ofattbart snabbt sätt. Att stanna upp...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fem är det minsta man kan begära

När det finns räkor i hemmet. Är jag den mest tillgivna katt. Som finns. Ett nyvaknat intresse. Av att vara nära. Människorna med makt. Över...