tisdag 13 augusti 2013

Spinneri, spinnera, hurra!

Vissa djur uppvaktas av sina människor. Till exempel på namnsdagen. Mina dagar glöms oftast bort. Särskilt namnsdagen. Sixten är ett ganska ovanligt namn. Kan ha sitt ursprung från Sigstein, som lär ska betyda segersten. Inte för att jag behöver ett övertalande namn. Som ska få andra att imponeras. Över min förmåga att strida. Och resa minnesstenar över segrar. Mina vanligaste segrar är över ganska beskedliga motståndare. En kastanj. En klädnypa. En snörstump. Men de har å andra sidan verkligen fått däng.

Min födelsedag är höljd i dunkel. Så ibland högtidlighålls, vilket fint ord, min ankomstdag. Till familjen. Då vankas en nyskalad räka. Och en till och en till. Tre brukar räcka för min del. Men så är jag van att vinna seger. Även över glupskhet. Ätandet bara för nöjes skull. Modest och lagom. Ska det vara.

Denna dag firas det ändå. Min människa blir äldre. En ansenlig ålder har han uppnått. Stackaren. Det kan inte vara så roligt. Att bli så gammal. Sextiofem är nog ändå inte den ålder. Som för med sig att man inte räknas med. Andra får göra som de vill. Räkna eller inte. Med en ålderstigen typ. Jag talar för mig själv. Här är nämligen en katt. Som räknar med sin människa. Min. I vått och torrt. I värme och kyla. Bittida och sent. Är han min människa. Även när han är fånig. Eller dum.

För årsdagen hurrar jag på mitt sätt. Med ett enda långt och mjukt litet motorljud. På in och utandning. Spinneri, spinnera, spinner jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...