söndag 4 augusti 2013

Kulmage är en kul mage

Besökarna stannade häpna till. När jag kom marscherande. Förbi. De stirrade storögt på mig. Aha, tänkte jag, beundrare. På visit. Gäster som gärna vill titta på mig. Imponerade över min gracila skönhet. Men för stunden hade jag inte tid. Utan trampade vidare. Måste man gå på lådan. Så måste man.

Människan vill gärna diskutera. Varför jag gör som jag gör. Ska jag kissa vädrar jag bara en aning. Med näsborrarna. Innan jag resolut kliver i lådan. Eftersom jag brukar vänta i det längsta. Skvalar det snart ljudligt. Men gäller besöket något mera. Då undersöker jag lådan ordentligt. Noga. Kollar om utgrävning ägt rum. Gammalt avfall avforslat. Borttaget. Så att det är fritt fram. Sedan snurrar jag runt. Åt olika håll. Sprätter och skrapar. Sedan blir det som det brukar. Stånk och stön. Mer tänker jag inte berätta idag. Människan får fortsätta undra.

Snart kom jag vandrande tillbaka till gästerna. Ni måste vara Sixten, sa en dam. Ni måste vara gammaldags, svarade jag. Som niar mig. Säg Sixten, sa jag, och nosade på byxor och sandaler. Eller du, fortsatte jag, säg du. Eller katten. Kissemissen duger inte. Hade jag haft en stor rosett under hakan. Om jag varit sisådär en fem år yngre. Då kanske det gått an. Inte nu. Jag är vuxen för sjutton. För katten!

Snart hade vi bekantat oss. Människorna pratade och skrattade. Jag fick tråkigt. Dags att liva upp partyt, tänkte jag, och kloade på fåtöljen där damen satt. Då skreks det av skräck. Vilket jag finner underhållande. Snart gav jag mig på soffan. På olika ställen efter varandra. Mera rop. Villervalla. Väsen. Kul!

Men så kände jag på mig att damen hade ont i foten. Jag lugnade mig. Snusade på foten. Undersökte den. Hon hade verkligen ont. Stora besvär. Så jag la mig lite tröstande just där. Hon var inte rädd eller orolig. Längre. Utan gillade min närvaro. Du är en tjock rackare, sa hon plötsligt. Det ska ni inte bry 
Er om, sa jag ganska vänligt. Min människa såg förskräckt på mig. Han anade vad som skulle komma. Men nu när ni säger det kan vi väl även jag säga hur var och en ser ut. Min människa ser ut som om han svalt en fotboll. Kulmagen hans är en kul mage. Och ni min sköna ni är... Min människa avbröt mig bryskt. Godis Sixten. Ska du ha godis! Och det ska jag. Naturligtvis. Jag vet nämligen precis vad jag behöver göra och säga. För att godiset med kattmynta ska tas fram. Det ni!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...