lördag 17 augusti 2013

Flugorna är nyfikna små varelser

Flugorna invaderar. I varje rum surrar de omkring. Jag surar istället. Det är tröttande och besvärande. Att vara så omsvärmad. En enda fördel har jag hittat. Med flugorna. De vilar på nätterna. Så även jag.

Till och med min matskål försöker dessa levande miniflygplan landa i. Irriterande. Somliga katter sägs vänja sig. De kapitulerar. Inte jag. Jag slår efter dem. Jabbar mestadels. I luften. Någon enstaka gång får jag in en träff. Först far den iväg. Av kraften i mitt slag. Sedan hämtar den sig. Och flyger själv sin väg. Utom räckhåll. Men säg den glädje som varar beständigt. Snart sätter den fula flugan sig i pälsen min. Mellan öronen. Där jag inte vill slå hårt och snabbt. En fluga vet mer än man tror.

Mest lyckosam är en egen teknik. En som jag utvecklat. En tvåtassars. En höger-vänster. Träffar jag blir de omtöcknade. Groggy. Virriga. Men strax hämtar de andan. Fortsätter sina flygövningar.

Min människa får rycka in. Med flugsmällan. En hoprullad kvällstidning. Som äntligen får göra någon nytta. Människan fäktar i luften. På avstånd ser han helt förvirrad ut. En vilsekommen musketör. Jag går lugnt till ett annat rum. Flugorna är nämligen nyfikna. Små varelser. Som samlas runt min människa. Så jag får lugn och ro. Det ska jag, Sixten, the cat, komma ihåg. Och dessutom tacka honom för!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...