fredag 2 augusti 2013

Fanfar i gryningen

Nyss vaknade jag. Först hördes ingenting. I gryningen är det lugnt. Tyst. Ändå har något väckt mig. Ett läte från fälten. Där dimman brukar ligga tät. Så här tidigt. Jag ligger blick stilla och lyssnar. Då kommer en fanfar. Fler och fler. Rop. Triumferande och sorgsna. På samma gång. De fyller rymden. De märkliga ljuden. Från trumpetande fågelhalsar.

Vilken väckarklocka! Tranorna utgör. Tänk om jag fick lifta med dem. När de majestätiskt lyfter. Och flocken stiger mot höjden. Som härolder. Förkunnande att morgonen är nu. Högt upp i skyn. Där skull jag rida. Som en Nils på sin gås. Se upp! Här kommer Sixten Holgersson. Drömmer jag. När fåglarna tystnat. Lugnet har lägrat sig. Och jag sluter ögonen. Ett ögonblick. En stund. Bara en kort. Stund...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...