måndag 19 augusti 2013

Det knastrar och skorrar

Min människa tycker att jag låter så konstigt. Inga kraftfulla och beslutsamma jamanden. Inga fräsningar. Eller högljudda klagande läten.

Människan tittar på mig och frågar. Har du magproblem? Du kurrar mest nu för tiden. Du låter som en duva. Det knastrar och skorrar. Vad är det med dig?

Han förstår inte bättre. Men jag berättar på många sätt. Med mångahanda små ljud. Att just för stunden råder välbehag. Extra mycket. Är det då så konstigt. Att jag kurrar en smula?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Den värmen

Värmen, den värmen. Söker den svalaste platsen i lägenheten. Nedanför brevinkastet är bäst. Men, rätt var det är ligger jag i alla fall i so...