onsdag 14 augusti 2013

Åsna mellan hötapparna

Människor kan bli stående. På en plats. För att reda ut hur de ska bete sig. Göra. När det verkar som att två saker är oförenliga. Då måste de bestämma sig. Välja.

Även jag hamnar som en åsna. Mellan hötapparna. Vem som går omkring och tappar hö. Har jag aldrig förstått. Men där står jag. Osäker på vad som är rätt. Viktigast. Som nyligen när människorna nästan samtidigt ropade. Kom, får du gå ut, ljöd den ena rösten. Kom, nu finns det ny mjukmat i skålen, hördes den andra. Valet löste jag smidigt. På mitt sätt. Jag ville ha båda sakerna. Först sprang jag till matskålen. Åt en stund. Därefter rusade jag till ytterdörren. Jamade högt. Så att jag fick gå ut.

Varför maten först? Det gynnar mig. Jag var hungrig. Att gå ut är mera riskfyllt. Skulle det hända obehagliga saker därute. Ska jag åtminstone ha mat i magen...

Det har hänt. Att det blivit svårt. Mycket krångligt. För svårt. Att bestämma sig. Då brukar jag gå min väg. Göra något helt annat. Hitta på något eget. Sixten, kom får jag kamma dig stod emot Sixten, kom och sitt i mitt knä en stund. Vilket vägde jämnt. Då hoppade jag upp på matbordet. Följde den tredje vägen. Uppfunnen av mig. I stunden. Välte en vas. Vilket jag brukar undvika. Så inte denna gång. Jag agerade. På mitt eget sätt. Så människorna fick komma springande. Båda två. Kan vara skönt att ha dem. Samlade.

En gång om året. Väljer människan min. Mellan slips och fluga. Eftersom det är på nyårsafton. Vinner flugan. Med motiveringen att den här hade jag ju förra nyårsafton. Han gör gärna som han brukar. Så även jag. Även det vanan får mig att göra. Bygger på vad jag en gång bestämde mig för. Uthålligt. Gör jag som jag brukar. Där slipper jag grubbla. Slipper våndas. Ty beslutet tog jag för länge sedan. Först mat. Sedan kommer en massa annat...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...