onsdag 10 juli 2013

Skepp ohoj

Skepp, ohoj, ropade jag ut. Uppflugen på rummets högsta möbel. Där från skänken hade jag utsikt över hela havet. Ja, rummet om man ska vara petnoga. För mig stormade det. Vågorna gick höga. Regnet piskade morrhåren. Jag ropade högt för att göra mig hörd i ovädret. En sjöman älskar havets våg...

Land i sikte, fortsatte jag. Och gjorde som jag brukade. Kastade mig ner från bryggan. Nu dyker vi! Som vore mitt segelfartyg en ubåt. Snabbare än snabbt dök jag. Långt ner. Till matskålen.

När jag stillat den värsta hungern. Svingade jag mig åter upp bland sjökort, rep och taljor. I själva verket var det ett kort på familjen, en snörstump och en tumstock. Men idag fick de byta namn. Bli något mera sjödugligt. Saragassohavet nästa, sa jag djärvt.

Min människa som råkat titta in i rummet skakade på huvudet. Sixten, min vän, sa han. Medlidsamt. Har du fått värmeslag? 

Nu vet det min tur att ha medlidande. I den här kylan? Jag lever bara ut mina fantasier. Det skulle du pröva. Vad sägs om peruk och Hawaiiskjorta? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...