torsdag 18 juli 2013

Kom, får vi prata en stund

Sixten, kom hit så att vi får prata en stund med varandra. Sa min människa. Mitt enda svar var en lång blick från andra sidan rummet. Men så, kom hit, sa han sedan. Nu såg jag inte ens på honom.

Vad är det med dig idag? Har du vaknat på fel sida? Hur går det till, tänkte jag. Jag vaknar väl där jag vaknar. Då är det korrekt. Att hävda att den sidan är den rätta. Såvida jag inte vaknar på rygg. Ibland är de konstiga. De där människorna. De tänker och säger de märkligaste saker.

Trots att allt detta for genom mitt huvud brydde jag mig inte om att betrakta honom. Denna dag. Gitter jag inte. Vill inte. Orkar inte. Har sovit dåligt. Jagat fluga. Lyssnat på ljud från trafiken utanför husknuten. Fått människans ben i mitt huvud. En gång. Två gånger. Ungefär så där som livet behandlar oss. En sådan natt. Gör ont. Och jag fick nog.

Du kan väl svara, envisas människan. Jag vill ju bara ha kontakt. Med dig. Prata om en sak. Jag kommit att tänka på. Hur han än argumenterade. Och höll på. Rörde jag mig inte.

Slipp då. Sa han till slut. Jag ville ju bara höra hur du har sovit. Denna natt. Jag tror nämligen att jag råkat sparka till dig. I sömnen. Då lyfte jag på huvudet. Såg forskande på honom. Och log. Men bara en aning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...