onsdag 3 juli 2013

I Kattmedalen haglar frågorna

Har du, Sixten, the cat, några synpunkter på hur mycket det får låta på våra gator och torg?
Glassbilarna låter lite för högt. De borde betala med gratis glass. Till dem som befinner sig. I närheten. Och kanske kunde de som går i högmässan få rabatt på kollekten! Eftersom kyrkklockorna låter. Ganska kraftfullt. Kollektrabatten? Till exempel 15 procent. Vore lagom.

Nu tänkte jag mer på hundar och katter...
Några av oss katter är riktiga pinglor. Det pinglar varhelst de går. Så borde det inte vara. Bjällror, blingbling och bjäfs borde bannlysas. Inte tillåtas. Vi gör oss bäst nakna. Eller i päls. Då låter det inte så mycket om oss. Lite brus. När vi far fram som vinden. I mars behöver vi få låta mera. Vår förkämpe och idol är Ronja. Hon visste att stora vårtjut ibland måste få eka över nejden.

Men om det handar om personliga uttryck. Vad får en domare bära som uttrycker de egna övertygelserna?
Jag tycker att ett band om halsen går an. Då vet man i vilket sammanhang var och en hör hemma. Då undviker man lätt jäv. Hundpoliser bör få ha extra långa klor. Även om det låter mer. Munkorg är inte fel. Då tuggar de inte av misstag. På närmaste katt. Sele är inte heller opassande. Sådan läderklädsel. Kan vara skräckinjagande. Men stilig. I det fria. Men ibland är det så. Att ett band om halsen. Räcker gott. Så att övertygelserna och tillhörigheterna syns. Inte döljs.

Vilka frågor är hetast, tycker du?
Klimatfrågorna. Ställda i gassande sol. Tillhör det hetaste som finns.

Har du blivi imiterad?
Flera gånger när några har ställt sig i vägen. När de inte flyttar på sig. Eller om de skriker högt. Till en kompis. Då. Har jag blivit det.

Imiterad??? Nu förstå jag inte riktigt vad du menar.
Jag tyckte du sa irriterad.

Vi lämnar den frågan. Hur länge stannar du i Kattmedalen?
Så länge det behövs. När utfrågningarna tar slut. Kamerablixtarna slocknar. Då drar jag. Mina människor saknar mig. De tycker det är tråkigt. Att bara läsa om mig. I själva verket. Vill de träffa mig. Själv. I egen hög kattlig svansföring. Om man säger så. Och när alla informella möten. På murar. I ruiner. Är avklarade. Då får det vara för den här gången. Du lämnar frågan. Jag lämnar Kattmedalen. Nu får det vara. Bra. Med det här flamset.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...