fredag 19 juli 2013

Ge namn och benämna

Du är som ett bindestreck. Sa min människa när jag visserligen låg i hans knä. Men sträckte ut frambenet och lät det vila på medmänniskan. Han ger mina kroppsställningar och rörelser namn. Varför kan man undra. För att verka insiktsfull? Vara en som förstår sig på katter? Framstår som lite fåfängt. Eftersom jag, Sixten, the cat, förstår honom bättre. Än han gör själv. Jag vet om han är glad. Ledsen. Förvirrad. Konfunderad. Innan han har fattat det. Själv.

Men här kommer fler. Av hans termer:
Vetekransen - när jag ligger hoprullad.
Limpan - när jag ligger för mig själv. Alldeles utsträckt. Och liksom jäser. Förnöjt.
Packningen - när jag utsträckt i min fulla längd. Ligger tryckt tätt intill människans ben. Som när man packat en bil inför semestern. Staplat och pressat samman. Ihop.
Barkborren -  när jag borrar huvudet in i benet. Eller armhålan. Armvecket. För att komma ännu närmare.
Spiran eller Solvändan. Ibland rent av kyrktornet -  när jag hälsar med svansen mot himlen.
Tröskeln - när jag lägger mig i vägen. Mitt i köket. När det ska lagas mat.
Gratängen - när jag vilar under sängtäcket. Och överkastet.

Den här aktiviteten hos människan kallar jag för lärjungen. Och tänker på Linnés adepter. Som fick lära sig att klassificera och benämna allt. När jag säger det. Till honom. Fnyser och frustar han. Smågnäggar. Som vore han ett russ. En liten häst. Alltså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...