onsdag 31 juli 2013

Berätta om Frans

Vi satt och hängde vid frukostbordet. Människan hukade sig intresserat över en tidning. Jag satt på pall. Den lilla stol jag brukar använda. På morgonen. Vid köksbordet.  Jag såg människan. Och undrade vad som hände. I hans huvud. Han läste och skakade på huvudet. Skrattade till. Fnös och vände blad.

Just då passade jag på. Högt sa jag, du kan väl berätta om Frans! Jag tycker att Frans är min vän. Jag känner honom. En smula. Eller lite mer. Vi är som syskon. Trots att vi aldrig träffats. Frans är den katt som min människa bodde hos. För länge sedan. I ett annat århundrade.

Vad vill du veta? Du vet nog det mesta. Som jag kommer ihåg. Frans var en trevlig rödhårig katt. Mycket Norsk skogskatt fanns det i honom. Han flyttade till oss när hans tidigare människa. Den skickliga kocken blev allergisk. Väldigt mycket allergisk. Fick svårt att andas.

Frans var ganska pratsam av sig. Han kunde också säga ifrån. Som du gör. Det var en tid då jag var ganska sjuk. Så gott som varannan dag. Gick jag i dialys på sjukhuset. Du vet när de renar blodet eftersom njurarna inte klarar av sin uppgift.

När jag kom hem från behandlingen la jag mig på soffan. Alldeles utmattad. Frusen. Då kom Frans släntrande. Hoppade upp i soffan. Kröp upp på mitt bröst och la sitt huvud i min halsgrop. Där dåsade vi i timmar. Tala om medicin! 

Men blev han hungrig kunde han gå till medmänniskan och ge henne en klapp på kinden. En försiktig örfil. Eller en ganska hårdhänt smäll. Utan klor. Hände det inget gick Frans ut i köket. Öppnade skafferiet. Hoppade in på hyllan med brödkanter. Sköt ut det med sina starka bakben så det for i golvet. Med ett förfärligt skrammel. Så ordnade han påfyllning. Av matskålar. Fick friskt vatten...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...