Fåtöljen är min borg. Som en kupad hand. Att vila ut i. Och vila uti. Så får det bli. Då vill det gärna bli bra. Denna dag. Plats för rekreation. På människans svarta favorittröja. Den ser numera ut som om den fått päls.
I denna paradisiska miljö snusar jag. Inte snus. Utan luft i djupa inandningar. Och ljudliga suckar. Följer därefter. På denna plats finns eftertanke som är färgstark. Inte blek eller krank.
Den politiska färgskalan är som en palett. Vi katter borde också ha en färg. Eller två. Symboliserande vårt partisammanhang. Våra krav. Våra frågor. Svart och vitt till att börja med. Som en läcer huskatt. Moi till exempel. Det blir grått. Som nattens alla katter. Grått omgivet av rött och blått. Japp. Så får det bli. Ska vi ha en blomma? Nej, det får vara. Det skulle i så fall vara kattmynta. Nu kan jag inte hålla ögonen öppna längre. Zzåå deet zzåå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att bese underverket
När gästerna kommer. Håller jag mig ur vägen. Vilar upphöjt i sängkammaren. Kastar ett öga. På de nyfikna. Som samlas i dörren. För att bese...
-
En katt klär ut sig till en katt Och sätter på en högan hatt Sig själv man är, men ej ändå I själva verket är man två Nu ...
-
Vad jag, Sixten, the cat, har kommit att tänka på. När jag tänkt på min människa: Människan ser på mig uppifrån, men ser aldrig ner på mig...
-
Jag är en jägare. Jagad av människan. Jakten går genom vardagsrummet. Hallen och köket. Tills jag tar skydd. I badkaret. Där någon i...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar