Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juli, 2013

Berätta om Frans

Vi satt och hängde vid frukostbordet. Människan hukade sig intresserat över en tidning. Jag satt på pall. Den lilla stol jag brukar använda. På morgonen. Vid köksbordet.  Jag såg människan. Och undrade vad som hände. I hans huvud. Han läste och skakade på huvudet. Skrattade till. Fnös och vände blad.

Just då passade jag på. Högt sa jag, du kan väl berätta om Frans! Jag tycker att Frans är min vän. Jag känner honom. En smula. Eller lite mer. Vi är som syskon. Trots att vi aldrig träffats. Frans är den katt som min människa bodde hos. För länge sedan. I ett annat århundrade.

Vad vill du veta? Du vet nog det mesta. Som jag kommer ihåg. Frans var en trevlig rödhårig katt. Mycket Norsk skogskatt fanns det i honom. Han flyttade till oss när hans tidigare människa. Den skickliga kocken blev allergisk. Väldigt mycket allergisk. Fick svårt att andas.

Frans var ganska pratsam av sig. Han kunde också säga ifrån. Som du gör. Det var en tid då jag var ganska sjuk. Så gott som varannan dag. Gick jag …

Med huvudet på tassarna

Ute regnar det. Ordentligt. Rejält. Mycket. Så pass att jag, Sixten,the cat, inte ens tjatar om att få gå ut. Vad ska jag göra därute? Kan man undra. Där smyger bara ilsksinta katter från trakten. Som vill rispa mina öron. Sätta grova klor i mitt skinn. Som nget hellre vill än att sätta mig på plats. Med aggresion och häftigt slagsmål. Så. Jag tar det lugnt inomhus. Torrskodd och välfödd. Nästan välgödd.

Jag lägger mig tillrätta. Med huvudet på tassarna. Där ligger jag och plirar. På vardagsrummets största och mjukaste matta. Ser om det händer något. Har du aldrig tråkigt, undrar människan just då. Förvånat lyfter jag huvudet och ser. Direkt på honom. Tråkigt? Vad är det? Hur gör man för att ha det tråkigt. Kan du några knep? Jag lyckas aldrig bli uttråkad. Less. Ha det så där. Hur kan det bekrivas? Som något enformigt, enahanda?

Jag behöver bara blunda. En smula. Så är jag på jakt. Smyger mig fram i fjärran djungler. Skrämmer papegojor. Eller undulater. Plötsligt är jag en mästare. I …

Har du kuvert?

Igår fick människan bråttom. Min mat höll på att ta slut. Inte för att jag blev orolig. Det brukar ordna sig. Men han ville sluta slarva. Med min dietmat. Som märkligt nog bara veterinärer kan sälja.

Annan kattmat kan vilken affär som helst prångla ut. Som innehåller allt möjligt kladd. Ibland med mindre nyttiga ingredienser. Men den verkligt näringsanpassade. Den får bara specialisterna tillhandahålla (hålla fram och lägga i kundens hand)? Tokigt för min människa. Lönsamt för djurklinikerna? Människan klagar. Nu måste jag hitta en veterinär som håller öppet. Och som säljer det du behöver. Att det ska vara så bökigt. Får till och med ta bilen för att fara och leta. Med GPS. eftersom veterinärerna har så konstiga platser de håller till på. Nog borde denna uppmärksamhet få dig att känna dig speciell?!

Inte särskilt, sa jag. Speciell känner jag mig. Varje gång min matskålen fylls. Utan att jag behöver tigga, böna, tjata och be. Då mår jag som en prins. Prins Sixten smörjet kråset. Inte me…

När stolarna vid bordet står tomma

Undrar vad han tänker, hör jag medmänniskan säga. När vännerna som hälsat på i flera dagar åker sin väg. Förstår han vad som händer?

Självklart, svarar min människa. Eller hur, Sixten, säger han och vänder sig direkt till mig. Klart att jag gör, blir mitt svar. Jag förstår att gästerna från USA måste åka hem. Att imorgon när vi vaknar är de inte längre här. Nog för att jag kan se oförstående ut. Men visst fattar jag att de inte kommer till frukostbordet. Och nog vet jag att när människor kommer släpande på väskor. Till ytterdörren. Då tänker de resa. Fara. Åka.

Att jag ser frågande ut. Beror på att jag undrar varför de måste ge sig av. Nu när vi har så roligt. Trevligt. Busar så bra. Då känner jag mig som deras gamla Golden Retriver. Vars bästa vän var katten i huset. När katten inte längre fanns. Saknades vid de dagliga promenaderna. Då såg sig hunden om. Hela tiden. Den tittade efter vännen. Katten. Som saknades. Som borde varit där. Vid hundens sida. Sorgligt är att sakna så. Men så …

Pinnstol, gemenskap och skinka

Vid matbordet står en stol. Egentligen finns där minst sex stolar. Men just nu. Spelar det ingen roll. Det här handlar om den svarta pinnstolen. När kvällsmaten intas. Av människorna. Händer det. Att jag sätter mig på stolen. Uppmärksamt granskar jag min människa. Blinkar med ögonen. För att visa hur vänligt sinnad jag är. Hur bra jag har det
Sixten, vad ser du egentligen? Undrar han. Och ser forskande på mig. Just där och då. Undrar jag om han är dum. Eller mer exakt. Hur det står till med hans förmåga. Att iaktta och förstå. Han kan inte undgå att se hur jag tittar stint på honom. Likaså kan han väl inte låta bli att se? Mina lystna ögonkast. Som i tur och ordning. Landar på smörpaketet. Skinkfatet. Smöret. Skinkan. Min människa.
Du tigger väl inte, säger människan. Han är mycket bestämd på att ingen mat. Ska ges till mig, Sixten, the cat. Vid bordet. Får jag något läggs det alltid i matskålen. Bortsett från om någon tappar. Ätbara bitar. Då hoppas jag mest på ostbågar. Eller räkor. …

Engelska på riktigt

Vi har Amerikabesök. Som tur är förstår jag engelska. Åtminstone så länge besökarna inte säger något. Utan nöjer sig med att göra saker. Som att försöka klappa mig. Den som utan tillåtelse klappar mig. Den lappar jag till. Med blixtsnabba tassen. My draw paw. In a mexican stand off. Som i en duell. Ungefär. Den gode, den onde och den fule. Hette filmen. Tror jag. Där de stod mitt emot varandra. Och drog sina revolvrar. Har jag för mig. Man ser inte alltid så bra. När man ligger i människans knä. Jag drar min tass. Snabbare än snabbt. Kvickare än Lucky Luke's skugga.

Men alldeles usel är jag inte. På språk. Jag lär mig att konversera med hjälp av filmer. På TV. Nobodyputs baby in a corner. Säger jag. Innan jag går och lägger mig. I favoristolen. I put myself there. Whenever. Närhelst. Det passar mig.


Upp och ner

Idag är det mesta upp och ner. När jag med tassen skulle undersöka vattennivån i skålen. Såsom vi plägar göra. För att slippa lapa luft. Välte den. Full var den. Vätskan blötte torrfodret. Vips blev de knastertorra små pluttarna geggiga. Förvandlade till blöt mat.

Mina torra tassar. Blev halkigt våta. Gjorde därför en ofrivillig saltomortal. Blev liksom hängande. I luften. Innan jag damp ner. På fötterna förstås. Så jag gick och la mig. Igen. Närapå innan. Jag ens gått upp.

Ge namn och benämna

Du är som ett bindestreck. Sa min människa när jag visserligen låg i hans knä. Men sträckte ut frambenet och lät det vila på medmänniskan. Han ger mina kroppsställningar och rörelser namn. Varför kan man undra. För att verka insiktsfull? Vara en som förstår sig på katter? Framstår som lite fåfängt. Eftersom jag, Sixten, the cat, förstår honom bättre. Än han gör själv. Jag vet om han är glad. Ledsen. Förvirrad. Konfunderad. Innan han har fattat det. Själv.

Men här kommer fler. Av hans termer:
Vetekransen - när jag ligger hoprullad.
Limpan - när jag ligger för mig själv. Alldeles utsträckt. Och liksom jäser. Förnöjt.
Packningen - när jag utsträckt i min fulla längd. Ligger tryckt tätt intill människans ben. Som när man packat en bil inför semestern. Staplat och pressat samman. Ihop.
Barkborren -  när jag borrar huvudet in i benet. Eller armhålan. Armvecket. För att komma ännu närmare.
Spiran eller Solvändan. Ibland rent av kyrktornet -  när jag hälsar med svansen mot himlen.
Tröskeln - när ja…

Ord för dagen

Se morrhår vita, trubbig nos
Se spets på öronen Se pälsens glans av borstens dos Se svans mot himmelen
Hör katten jama någon gång Hör spinnandets behag Hör tassar trumma jakten lång Hör sömnens andetag
Ta höga möbler, spana ut Ta fart med liv och lust Ta fast ett snöre, orken slut Ta tid att vila, pust!
Nu diktar Sixten inte mer Nu är för stunden nog Nu är det dags att tagga ner Nu mänskan datorn tog

Kom, får vi prata en stund

Sixten, kom hit så att vi får prata en stund med varandra. Sa min människa. Mitt enda svar var en lång blick från andra sidan rummet. Men så, kom hit, sa han sedan. Nu såg jag inte ens på honom.

Vad är det med dig idag? Har du vaknat på fel sida? Hur går det till, tänkte jag. Jag vaknar väl där jag vaknar. Då är det korrekt. Att hävda att den sidan är den rätta. Såvida jag inte vaknar på rygg. Ibland är de konstiga. De där människorna. De tänker och säger de märkligaste saker.

Trots att allt detta for genom mitt huvud brydde jag mig inte om att betrakta honom. Denna dag. Gitter jag inte. Vill inte. Orkar inte. Har sovit dåligt. Jagat fluga. Lyssnat på ljud från trafiken utanför husknuten. Fått människans ben i mitt huvud. En gång. Två gånger. Ungefär så där som livet behandlar oss. En sådan natt. Gör ont. Och jag fick nog.

Du kan väl svara, envisas människan. Jag vill ju bara ha kontakt. Med dig. Prata om en sak. Jag kommit att tänka på. Hur han än argumenterade. Och höll på. Rörde jag …

Kattstretching för folk och fä

Min människa har noja. Rörelse- och gymnastiknoja. Ju mer han rör sig, desto smalare tror han att midjan blir. När hemligheten är vad och hur han äter. Dessutom tror han att han redan gjort det han tänker. Man skulle gå en långpromenad, säger han. Och sätter sig i närmaste soffa med en bok. Sägandes, det där var uppfriskande!

Själv har jag utvecklat en egen metod. För att bevara mitt smidiga format. Här väljer jag att bortse från vissa kommentarer. Som när en herr Lukas häromdagen såg på mig. Med lysande ögon. Då väntade jag, Sixten, the cat, på en komplimang. Men han sa, som vore han i chock, vilken jättekatt!!!
Min metod kallar jag Kattstretching för folk och fä. Idag presenterar jag grundrörelsen nummer ett. Den ger välbehag och avslappning. I rygg och muskler. Med bakbenen vilande mot marken reser jag mig. Så mycket det bara går. Med, eller på, frambenen. Sååå strääckeer jaag miig sååå myyckeet jaag kaan! Ett bakben i taget får sedan spännas. Innan det därefter grundligt tillåts sla…

Hur välja sin favoritstol

Varje katt borde ha en favoritstol. Det har jag. Den blir rummets viktigaste möbel. Om man frågar mig. Eftersom jag tillbringar en hel del tid. I älsklingsstolen. Inte för att jag bryr mig. Så mycket om tid. Men någonstans ska även en huskatt uppehålla sig. Finnas. Vara.

Valet av stol ställer stora krav. Egentligen är det jag. Som har stora krav. På denna möbel. Om kriterierna är uppfyllda. Väljer stolen nästan sig själv.
1. I stolen ska finnas plats. För en välvuxen katt. Ingen ska behöva svämma över. Verka pösig.
2. Underlaget ska vara mjukt. Gärna fjädra lite. Då blir stolen en skön stol.
3. En varm filt eller kudde är bra. Som man kan snurra runt på. Om det behövs. För att finna bästa viloposition. 
4. Huvudet ska kunna vila på tassarna. Utan att slå i. Stolskarmar. Eller dylikt.
5. Platsen där stolen står. Ska vara öppen. Ge bra översikt. Över rummet. Som i Vilda västern. Ungefär. Så att katten har en utväg. Om någon i cowboyhatt närmar sig. Utstyrd i keps. En blå från Fjällräven. Elle…

Tryggare kan ingen vara

Denna natt har regnet piskat rutorna. Otrevligt. Otäckt. Särskilt när det blixtrar. Även om det inte är direkt över huset. Hör jag det. Tyr mig till min människa. Det är bra att vara nära. När det stormar runt husknuten.

Människan håller om mig. Gnolar på en psalm. Lugnande. Rogivande. Tryggare kan ingen vara...

Skepp ohoj

Skepp, ohoj, ropade jag ut. Uppflugen på rummets högsta möbel. Där från skänken hade jag utsikt över hela havet. Ja, rummet om man ska vara petnoga. För mig stormade det. Vågorna gick höga. Regnet piskade morrhåren. Jag ropade högt för att göra mig hörd i ovädret. En sjöman älskar havets våg...

Land i sikte, fortsatte jag. Och gjorde som jag brukade. Kastade mig ner från bryggan. Nu dyker vi! Som vore mitt segelfartyg en ubåt. Snabbare än snabbt dök jag. Långt ner. Till matskålen.

När jag stillat den värsta hungern. Svingade jag mig åter upp bland sjökort, rep och taljor. I själva verket var det ett kort på familjen, en snörstump och en tumstock. Men idag fick de byta namn. Bli något mera sjödugligt. Saragassohavet nästa, sa jag djärvt.

Min människa som råkat titta in i rummet skakade på huvudet. Sixten, min vän, sa han. Medlidsamt. Har du fått värmeslag? 

Nu vet det min tur att ha medlidande. I den här kylan? Jag lever bara ut mina fantasier. Det skulle du pröva. Vad sägs om peruk och…

Prassel i mörkret

Sixten, kom fram. Kom och hälsa. Vi har fått besök! Jag räknar ut att det är vad min människa säger. Där jag ligger hörs det dåligt. Trots att min hörsel är utmärkt. Exceptionell. Lysande. Men mina öron är mera finstämda vad gäller prassel och vingesus. Mänsklig röst är svårare. Än svårt. Från den noga utvalda platsen. Stället där jag uppehåller mig. Är det han säger obegripligt. Gallimatias. Struntprat.
Just där jag befinner mig. Låter det som om han säger: Sfinxen, kom an. Ko-Elsa. Far hot ett ök! På sådana uppmaningar. Blir det inga svar. Jag rör mig inte ens. Drar inte efter andan. Ligger blick still. Och bara finns.
Ha vinter kräks! Människan fortsätter att tala med mig. Är han inte riktigt klok? Vad säger han? Efter en stund. Har jag räknat ut. Att det nog betyder: Att du inte kvävs! Han säger så bara för att jag krupit ner. Krypt. I hans säng. Under överkastet. Och därefter under täcket.       Har jag gjort mig en krypta. En grotta. Ett hålrum. Där ligger jag i värmen. Som en gra…

Återhämtning i fåtöljen

Fåtöljen är min borg. Som en kupad hand. Att vila ut i. Och vila uti. Så får det bli. Då vill det gärna bli bra. Denna dag. Plats för rekreation. På människans svarta favorittröja. Den ser numera ut som om den fått päls.

I denna paradisiska miljö snusar jag. Inte snus. Utan luft i djupa inandningar. Och ljudliga suckar. Följer därefter. På denna plats finns eftertanke som är färgstark. Inte blek eller krank.

Den politiska färgskalan är som en palett. Vi katter borde också ha en färg. Eller två. Symboliserande vårt partisammanhang. Våra krav. Våra frågor. Svart och vitt till att börja med. Som en läcer huskatt. Moi till exempel. Det blir grått. Som nattens alla katter. Grått omgivet av rött och blått. Japp. Så får det bli. Ska vi ha en blomma? Nej, det får vara. Det skulle i så fall vara kattmynta. Nu kan jag inte hålla ögonen öppna längre. Zzåå deet zzåå...

Trött och slut

Utfestad känner jag mig. Trött och slut. Kattmedalen tog på krafterna. Nu är det hemma. Som gäller. Igen.Även om jag tycker mig se syner. En höna mindre än min tass. Tulpaner stora som hus.

Låt mig bara vara. Ifred. Så hämtar jag mig snart. Innan min människa hämtar ner mig. Från bordet. Där får jag bara vara. När han inte vet om det...

I Kattmedalen haglar frågorna

Har du, Sixten, the cat, några synpunkter på hur mycket det får låta på våra gator och torg?
Glassbilarna låter lite för högt. De borde betala med gratis glass. Till dem som befinner sig. I närheten. Och kanske kunde de som går i högmässan få rabatt på kollekten! Eftersom kyrkklockorna låter. Ganska kraftfullt. Kollektrabatten? Till exempel 15 procent. Vore lagom.

Nu tänkte jag mer på hundar och katter...
Några av oss katter är riktiga pinglor. Det pinglar varhelst de går. Så borde det inte vara. Bjällror, blingbling och bjäfs borde bannlysas. Inte tillåtas. Vi gör oss bäst nakna. Eller i päls. Då låter det inte så mycket om oss. Lite brus. När vi far fram som vinden. I mars behöver vi få låta mera. Vår förkämpe och idol är Ronja. Hon visste att stora vårtjut ibland måste få eka över nejden.

Men om det handar om personliga uttryck. Vad får en domare bära som uttrycker de egna övertygelserna?
Jag tycker att ett band om halsen går an. Då vet man i vilket sammanhang var och en hör hemma. D…

Cool cat i Kattmedalen (vårt Almedalen) - intervju med kulturkattten Sixten

Hur ser du på sambandet mellan katter och kultur?
En ny avhandling visar. Att i samhällen där katterna förekommer sparsamt. Där är det svårt att få ekonomiskt stöd. Även för kulturella aktiviteter. Därför behövs mer stödsystem inom EU. För att promota katters tillvaro! Då blir det också bättre med kulturen.

Men i produktion är produktivitet produktivt. Finns det då något utrymme för kultur?
Jag har hört om företag som döpt om tiduren. Till kult ur. Det kan vara ett sätt. Men snålt. Man kan förstås spela Mozart. I högtalarna. Ljud är också kultur. Men då ska det förstås låta bra! Men man har nog inte tid att dansa folkdans. Samtidigt som bilarna ska skruvas ihop. Det finns kulturella begränsningar.

Företagen behöver inte bara sponsra kultur, utan ge plats för utövad kultur i fabrik och produktion. Håller du Sixten, the cat, med om det?
Italienska professorer hävdar det. Även på verkstadsgolvet skulle fler katter, t ex i ölproduktionen, t ex hos Spendrup, underlätta för kulturen. Vi är ab…

Pressträff i Kattmedalen

Sagt vid en presskonferens. På en plats i trakten. Av Kattmedalen. Där det serverades pellets. Eftersom det var lunchdags.

Välkomna. Somnar ni under denna pressträff. Gör det inte mig. Så mycket. Gör som ni brukar. Under seminarierna här. I Kattmedalen.

Vid en sammankomst. I närheten av Visby. Allt ligger ju nära här. Vi var faktiskt på Kattlunds gård. Bestämde vi oss. I partiet. Om det ska jag berätta. Ty jag var med.

Nåväl. Äntligen. Har partistyrelsen beslutat att göra ett utspel. Redan nu vill jag därför gå ut i offentligheten. Bara det. Jag som trivs så bra inne.

Var var jag? Jo. Ut! Skulle jag gå. Med ett avslöjande. Politisk dynamit. Vi vill få försprång. Stort försprång. Vi är snabba som geparder eller vinthundar. Med våra politiska nyheter. Därför berättar jag om våra affischer. Till valet. Vi ska nämligen ta en bild. Där söta kattungar ska finnas med. Och kanske en mops. För att visa att vi är tuffa. Törs mopsa oss. För de mjuka frågorna. Denna vår största affisch. Ska ha fö…

Tal i Kattmedalen

Kära åhörare i Kattmedalen,
Så roligt att vi samlats så många denna underbara kväll. Med småfåglar, möss, ja till och med fladdermöss svirrar runt allteftersom skymningen faller. Allt är upplagt för ett härligt mingel. Vi kan vimla natten lång. Till skillnad från mänskligt vingel.

Mina krav är kanske enkla. Men jag vill ge klara och tydliga besked. Om denna enkelhet. Som fler borde uppvisa. Kommande kvällar blir det inte så enkelt. Inga tydliga besked. Om hur det ska bli. För oss. Bryr politiker sig inte om djur? Vem kan förstå sådant? Trams och beskyllningar. Lär det bli.  Särskilt mot oss. Som om vi vore sämre. För att vi går nära marken. Eller hade fel. Jämt och samt. Vi vet vem som egentligen har fel. De som inte låtsas om oss katter... Och andra varelser.

För min del kräver jag bättre omsorg om djuren! Djuromsorgen måste komma först. Tycker vi. Vi i vårt parti. Äsch, jag säger som det är. Jag tycker så här. Ni andra får försöka hänga med. När jag får upp tyckarfart och kravhastig…