torsdag 20 juni 2013

Mera människa? Eller katt?


Du, sa jag till människan. Är du människa på samma sätt som jag är katt? Eller är du det du är. På något annat sätt?

Min människa, som var på väg att sätta på sig skorna, stelnade till. Mitt i rörelsen. Han vände sig mot mig. Perplex såg han ut. Alldeles perplex. Vad i all världen menar du? Sa han. Anser du att man kan vara det man är på olika sätt? Oavsett om jag är man eller kvinna, kommer från de inre delarna av Mongoliet eller från centrala Visby, har utstående öron och fräknar eller rakt hår och bruna ögon – så spelar det ingen roll. Människa vore jag under alla omständigheter.

Men, rätta mig om jag har fel fortsatte jag, det är så att jag har hört om människor som anser att man kan bli av med sin mänsklighet. Om man beter sig fruktansvärt och våldsamt eller gör andra illa. Då förlorar man sin rätt, anser somliga, att betraktas som människa. Och därmed få behålla sina mänskliga rättigheter.

Pytt, sa människan. Strunt! Larv! Han lät riktigt upprörd. Sådana dumheter ska man avvisa. Även den mest omänskliga av oss alla är i alla fall människa. Människa är man inte beroende på vad man gör. Som om man skulle behöva förtjäna att få kallas människa.

Så kan jag också tänka. Ingen katt, oavsett hur den här katten beter sig, blir något annat än en katt Men, och nu såg jag intensivt på människan, vad menar då alla de där som påstår att man kan bli mera människa? Till och med du har ju klämt ur dig sådana påståenden. Betyder det att andra är mindre människor? Och nu tänker jag faktiskt inte alls på storlek.

Vilka frågor! Sa människan. Så här i semestertider. Han tystnade. Tänkte efter. När jag sagt så där har det nog handlat om att jag och andra har en bild av vad som kännetecknar en människa. Och att bli mera handlar då om att utveckla de goda egenskaperna. Vara generös. Medmänsklig! Sträva efter det goda. Inte bara för sig själv utan för andra. Mera människa blir man egentligen inte. Eftersom detta att vara människa är oberoende av hur man beter sig. Så uttrycket är slarvigt. Missvisande.

Jag är i alla fall en god katt. Mera katt än de flesta. Och nu tänker jag inte heller på storlek. Men gjorde jag det. Är sju kilo imponerande mycket katt. Håll med om det. Vilket inte hindrar att de andra också kan kallas katter. Är katter. Det där med mera är lurigt. Vid det här laget hade diskussionen fått mig att tröttna. Vad säger du, sa jag till människan. Om mera mat? Till en hungrig katt! Och nu handlar det verkligen om storlek.

Du är en lurifax, sa min människa. Uppskattande. Du, ditt kattskrälle! Handlade allt detta om att du är hungrig? Han skrattade till. Du kan få mera mat. Men bara lite. En aning mera. 



3 kommentarer:

  1. vi sex katter gillar att läsa din blogg.Vi har även rekomderat andra på facebbook om din sida.

    SvaraRadera
  2. Glad Miss-Sommar från Wikki & Nova

    SvaraRadera
  3. Håller med dig om till jam! En katt är en katt, måvara stor eller liten, men det är ändå en katt att räkna med. Alltid kattlik. Aldrig falsk. Men det kan en människa vara och jag tror att det är därför en människa kan vara mer eller mindre människa. En falsk människa är ju ingen man kan räkna med. Någon som finns där när han behövs. En vän i nöden. Men så är en katt. Alltid kattlik och närvarande i ur och skur. En arg katt emellanåt, men alltid en katt.

    Nosbuff
    klosterkattsgänget

    SvaraRadera

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...