fredag 17 maj 2013

Tiden går - med eller utan klocka

Du Sixten! Har du en inre klocka, undrar min människa. Han frågar därför att han är så förvånad. Imponerad. Över att jag vet när det är dags. Att stiga upp. Att äta frukost. Att invänta posten. Mycket mer än så. Kan jag känna på mig. Jag vet helt enkelt när något ska hända.
Nej, svarar jag ovanligt tydligt. Det har jag INTE! Människan ska aldrig tro att jag har en tickande väckarklocka i magen. Eller ett litet armbandsur i hjärnan. En moraklocka längs med ryggraden. Nix! Någon inbyggd klocka har jag inte. Vad ska jag med en klocka till, säger jag lite utmanande. Tiden går väl med eller utan klocka?! Räcker det inte med att du är fullständigt fixerad? Vid tid. Vid klockslag. Vid mobiltelefonens tidsangivelser. Du tänker kanske inte på det? Men jag har sällan mött någon som lever sitt liv fastkedjad vid klockor och almanackor! Så det så.
Men Sixten, vad säger du? Så är det inte. Nu fantiserar du. Han tittade samtidigt på armbandsuret. Guldklockan som han brukar berätta om. Den som han fick på 1900-talet. 1968 när han tog studenten. Jaha du, svarade jag. Och varför ser du till och med på klockan när du förnekar att du ser på klockan?
Det gör jag väl inte, sa han med eftertryck. Och hejdade sig. Men Sixten. Det gjorde jag faktiskt. Varför gjorde jag det, frågade han. Frågan var inte ställd till mig. Utan till honom själv. Varför i all världen tittade jag på klockan?
Även om han nu hade börjat prata med sig själv. Tog jag till orda. Svarade. Du tittade på klockan därför att du alldeles strax måste gå hemifrån. Den senaste halvtimmen, eller så, jag kan ju inte klockan så bra. Har du i alla fall gjort sådant du brukar göra. Innan du ger dig iväg. Du har packat ner en psalmbok. I din tygkasse. Efter en stund tittade du i tygkassen. För att se om du lagt ner din psalmbok.
Du har suttit en stund vid datorn. Skrivit. Dragit ut ett papper på skrivaren. Sedan la du papperet i en plastmapp. Med en bild av Kapten Haddock. Anfäkta och anamma! Vad han nu har med ditt jobb att göra? Du har borstat tänderna. Bytt skjorta. Läst i almanackan. Tittat i tygkassen för att se om psalmboken låg där. Och om plastmappen fanns där. Därför vet jag att du skall iväg. Till jobbet. Och därför inser jag. Att du kollar klockan. För att inte komma för sent. Vart du nu ska. Så det så.
Hmmm, sa människan. Det var som… Jag får nog börja kalla dig för mästerkatten. Tidernas mästare. Utan klocka. Sa människan. Tog på sig kavajen och trenchcoaten. Och gick.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...