tisdag 7 maj 2013

Ska jag ta vara på min människa?

Människans lunginflammation tar på orken och uthålligheten. Det är ansträngande. Kostar på. Är rejält utmattande. Tär på krafterna. Inte hans. Utan mina. När han går upp mitt i natten och testar akustiken i vardagsrummet med en explosiv skrällhosta följer jag med. Jag behöver ju ha koll. På honom.

Han har dessutom fått ryggbesvär. Igen. Förmodligen eftersom han legat för mycket. I sängen. Som är medelmjuk. När den borde vara hård. Under sjukdomsperioden. Låg han jämt. Hela tiden. När han inte for upp och hostade. Men nu smärtar ryggen. Det är som hade jag en kniv under skulderbladet, kvider han. Därför vankar han även av denna anledning runt i lägenheten. Om nätterna. När han lägger sig på golvet med benen i finfåtöljen. För att avlasta ryggraden, som han säger. Då lägger jag mig tätt intill honom. Han behöver stöd. Och hjälp. Det får han av mig.

Självfallet är jag orolig. Han borde faktiskt snart bli bra. Hostan har lagt sig allt mer. Men istället har ryggen värkt desto värre. Summan av lidandet är konstant, som han också säger. Att vi andra också lider har han svårt att ta in. Just nu. Uppfylld som han är av sin åkomma. Att medmänniskan hostar än värre märker han knappast.

Jag har skaffat mig en bra utsiktplats. Så att jag har ständig kontroll. En kväll drog han ut en låda i sin byrå. Den lilla behändiga som fungerar som nattduksbord. Genast hoppade jag ner i lådan bland strumpor och t-tröjor. Han fick inte upp mig. Eller ut mig. Jag höll positionen. Markerade mitt lådrevir. Låg kvar. Bestämt. Auktoritativt.

Nu vilar jag varje natt i denna låda. Bara fem-sex centimeter ifrån honom. Minsta lilla pip hör jag. Inget undgår mig. Sjukvårdskatten Sixten. Skall jag taga vara på min broder, läser min människa ibland ur sin stora bok. Jag tolkar det som: ska jag taga vara på min människa? Svaret är givet: självklart ska jag det!

1 kommentar:

  1. Borde du inte skicka din människa till en människoveterinär för säkerhets skull? Den där lunginflammationen kanske har blivit värre, så att han behöver ny (annan) medicin för att bli bra? Tvåbeningar är ett så klent släkte, och vi katter måste ha noga koll på dem. Ta tass om er!

    Kurr från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...