lördag 18 maj 2013

Ruggigt är vad det är

Kusligt! Det är vad det är! Ruggigt. Hur står du ut, Sixten? Människan tittade nästan förebrående på mig. När jag än kommer hem och låser upp dörren – så ligger du där. Jag tycker du ser på mig nästan förebrående. Som tur är går det snart över. När du rullar runt på rygg. När du vill att jag ska klia dig. Klappa dig.
Jag förebrår dig inte. Sådant är långt ifrån min läggning. Jag kan bli arg. Ledsen. Men sällan sårad. Lite sur ibland förstås. Om jag inte får jaga leverpastej på frukostbordet. Eller blir bortkörd från morgontidningen. Just när jag börjat på en spännande artikel. Om Iran. Sanningen är att jag anar när du ska komma. Ibland är du så förutsägbar. Långt mer än du själv tror. Du är inte så varierad som du tror. Dessutom hör jag om det är du som låser upp husets ytterdörr. Jag känner igen dina steg när du går uppför trappan. Det ger mig gott om tid. Att lägga mig tillrätta för att se ut som om jag tillbringat hela dagen. Just där. Väntande.
Min människa skakade på huvudet. Han trodde inte riktigt på det jag sagt. Han är en tvivlare. Hur mycket han än påstår sig vara en trons människa. Han ifrågasätter det mesta. Till och med mina förklaringar. Vilket är illa.
Jag fortsatte att förklara. Du går dessutom ofta igenom din kalender vid frukosten. Jag har öron att höra med. Säger du att du ska hem och byta kläder på eftermiddagen så minns jag det. Kommer du inte så ska du inte tro att jag ligger där och stirrar på dörren. Vad skulle det tjäna till? Då motionerar jag en tygmus. En stund. Knaprar lite torrfoder. Dricker en slurk. Och går och knyter mig igen. Kommer du hem då så inte brukar jag ligga på hallmattan. Eller hur!
Nej, ibland bryr du dig inte ett dugg om vem som kommer och går. Det är också aningen ruggigt. Att du kan vara så likgiltig.
Då harklade jag mig och sa eftertryckligt, nu får du bestämma dig hur du ska ha det! Är det kusligt att jag är välkomnande och tar emot härhemma? Eller är det kusligt när jag fortsätter min skönhetssömn? Vilket är det? Människan såg på mig. Skakade på huvudet. Nu har jag inte tid med dig längre, sa han och gick och la sig. Jag har faktiskt ont i ryggen. Väldigt ont, Ropade han högt från sovrummet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...