måndag 27 maj 2013

Människan har något på hjärtat

Idag har min människa bönat och bett att få sköta bloggen. Jag har nådigt givit mitt tillstånd. Vad nu han kan ha på hjärtat. Som prompt måste fram. På min blogg…?
Nu är det jag, Lasse, som skriver. Min människa kallar Sixten mig för. Han är förstås lika mycket min katt. Även om han egentligen ogillar detta att någon annan tycker sig ha honom som en tillhörighet. Hur som helst har jag papper på att Sixten är min. Dessutom är det jag som står för försäkringarna. Sixten skrattar bara när jag för sådant på tal. Han menar att alla katter i hela världen inte bryr sig om sådant som försäkringar och papper. Det har annat att tänka på. Om det blir kallt till natten. Var de ska sova. Hur de ska få mat.
Anledningen till att jag ville ta till orda är att jag har något på hjärtat. Jag ville ta tillfället i akt för att få lovorda Sixten. Han kan visserligen vara ganska förnöjd ändå, och det kan vara en frestelse för honom att bli ännu mera självmedveten om jag berömmer honom. Jag får väl hantera hans reaktion bäst jag kan. Under en längre period har jag gång efter annan insjuknat. Då är han ofattbart understödjande. Han följer mig, stöttar mig och ser till att inget går på tok.
När jag har legat på golvet och kvidit av ryggsmärtor jag inte kunnat hantera – så har han kommit smygande och lagt sig tätt, tätt intill. När jag blivit uppgiven har han försökt få igång mig att leka och busa. Det är guld värt. Det var allt jag ville ha sagt. Även den som inte har katt än kan fundera över min lilla berättelse om Sixten, the cats, stora betydelse för mentalt och kroppsligt välbefinnande. Han har blivit mer än den vanliga vanföreställningen. Detta att andra levande varelser vi delar vår tillvaro med egentligen bara är osjäligt husdjur (dvs varelser utan andlig dimension och själ).
Han, Sixten, är numera en klok och inkännande vän – my soulmate, som amerikanarna säger. Även om denne katt inte är så intresserad av litteratur eller teologi har han mycket annat att bjuda på. Pigg och nyfiken som han är. Omvärldsintresserad och alert. Därmed har jag sagt att djur (särskilt Sixten förstås) är något helt annat än tillhörigheter och förströelseobjekt. De är levande varelser som kan tänka och känna och som gärna kommunicerar med oss människor. Så tack för ditt stöd de sjuka veckorna, käraste Sixten!
Nu är det jag Sixten, the cat, som återerövrat tangentbordet. Inte bryr jag mig om detta beröm. Trevligt att höra. Är det visserligen. Särskilt om det framsågs i vänliga tonarter. Och med välmodulerad röst. Men det går inte upp emot nyskalade räkor. Kanske kan man utvinna några sådana? Som ett mera påtagligt bevis. På uppskattning! Det är bara ett förslag. Men jag skulle bli osedvanligt besviken och sur. Om det bara var samma gamla torrfoder till kvällen…
"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""

Om inte annat kanske människan kan bevekas av statistik. Sådant gillar han. Här kommer siffror på hur många som från olika håll har kollat in Sixten, the cat, den senaste månaden:

Sverige
1674
USA
278
Ryssland
100
Norge
88
Tyskland
40
Indien
40
Italien
21
Finland
15
Sydkorea
11
Frankrike
9

1 kommentar:

  1. O wow! så många som kollar im det du skriver! Det var väldigt intressant. Ja, katter är bra på att hjälpa i olika situationer. Med spinnhealing eller bara närvaro. Vi är många som kan skriva under på det - vi många som är sjuka av olika orsaker. Många skulle nog ha det betydligt värre utan sitt djur för även hundar kan det här med att hjälpa.

    Tass

    SvaraRadera

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...