fredag 10 maj 2013

Favourite places

De som känner mig vet att jag numera bor betydligt mera trångt. Trängre. Vi flyttade nyligen. Från 240 kvadratmeter till 118. Vilket ändå är en betydande area att joddla runt på. Mera slottsliknande än 32 kvadrat. Till exempel.
Även i denna nya lya finns tillhåll. För en cool cat. Badkar. Hade vi inte på förra stället. Ett badkar ger stora möjligheter. Att smyga på morgontrötta människor. Som hoppar högt. Högre. När jag raspar med nageln (min klo) mot badkarets emalj. Till och med när det duschas. Kan jag hoppa ner i karet. Tillät min människa att blöta ner mig. Och torka av mig. Trots att jag inte är en badande sort. Som Norsk skogskatt. Van vid myrar och tjärnar. Åar och fjordar.
Finaste bordet i vardagsrummet. Det så kallade matsalsbordet. Är en annan favoritplats. Inte för att bordet i sig är så märkvärdigt. Som katt bryr jag mig inte om ett ålderdomligt slagbord. Men där finns ibland tulpaner och en kvist med gröna blad. Lördagsgodis. För mig, Sixten the cat.
Vi har en öppen spis. Inte i köket. Utan i en möblerbar hall. Där kan jag diskret hålla till. Min svarta päls är utomordentligt effektiv. Som camouflage. Det vita på min päls sitter mestadels på undersidan. Bara den självlysande bläsen i pannan. Kan avslöja mig. Också då hoppar människor högt. När det rör sig i spisen. Som det råder eldningsförbud i. Första tanken är att det dykt upp en råtta. Eller att en råka råkat trilla ner.  Hur som helst. Ger det bra effekt. Med brinnande ögon. Gröna lågor. Flammar.
Fler inmutade platser. Under TV-fåtöjerna arbetar jag med stoppningen. Den har äntligen börjat lossna. I stora luddiga tussar. Som man kan jaga. Flugiga minimoln. Som vita dansmöss. Irrar de runt. När man slår efter dem. Fluffiga gräddvita trassel.
Den fårskinnsbeklädda fåtöljen i sovrummet. Vilstolen. Används som en förvuxen herrbetjänt. En överdimensionerad klädhängare. Där människorna draperar sina kläder. Just där häckar jag också. Vilande som regalier på en ryakudde. Jag förstår inte var alla katthår kommer ifrån. Hur går det till? Säger människorna. En något ointelligent kommentar. Hårbollen själv. Jag. Vilar ju där. (En riktigt hårlig plats.)
Köksbordet. Är en viktig yta vi kämpar om. Som vore det ett militärt slagfält. Här handlar det om att kämpa till sig centimetrar. Eller i bästa fall. En decimeter. Jag hoppar upp varje frukost. På bordet. En gång. Försöker spetsa osten. Två gånger. Slår efter leverpastejen. Tre gånger. Försöker slicka smörkniven. Fjärde gången hämtar man kattgodis med kattmynta i. Då klarar jag inte att hoppa upp på bordet. Utan kastar mig handlöst ner på golvet. Åmar mig. Förskräckligt. Som vore jag smått berusad. Rullar mig. På köksmattan. Glömmer att läsa tidningen. Känner mig oinformerad. Om börsen. Och världspolitiken. Nåja. En ny tidning kommer varje morgon. Lite hinner jag läsa i hallen. Som en inspiration. Och förberedelse. Inför köksbordskampen.
Hallmattan är persisk. Mjuk. Där vilar jag också. I väntan på morgontidningen. Eller förmiddagsposten. Lyssnar efter mystiska fotsteg. I trapphuset. Har ännu inte bekantat mig med nya grannarna. Känner inte igen stegen. Men jag är lugn. Det kommer. Under tiden. Väntar jag. Saktmodigt. Tålmodigt. Uthålligt. Kattlikt. Alltså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...