söndag 28 april 2013

Likt vålnader

Gråa och glämiga har vi likt vålnader irrat runt. Människorna har varit hostande som försökte de skrämma fram spöken ur väggarna. Själv har jag mera diskret snörvlat, sniffat och nyst. Men, en vändpunkt har kommit. En morgon kunde jag åter känna doften av mina läckra pellets. Ett torrfoder som i bästa fall ser mera ut än det doftar. Och alla som sett katters torrfoder vet att det inte är någon stor fröjd för ögat. Mest ett myller. Av grått eller brunt.

Hur som. Maten ville mig något. Den ropade på mig. Nu måste du börja äta igen! Hur ska du annars bli frisk? Och vattnet sa, drick mig! Igen. Låt tungan löpa. Det smakade gott. Jag, Sixten, the cat, njöt av min magra måltid. Vilket i och för sig är lite sjukt. Men ännu mera friskt.

Människorna stiger numera upp före klockan tio. Då tycks de ha hostat klart för en stund. Och hinner tvätta och klä sig. Innan duetten skräller igång igen. Men nu har de färg på kinderna. Ska nog försöka få dem att slänga lite tygmöss till mig. Så jag får hoppa högt. För att fånga. De flygande mössen. Jag vet vad det betyder. Att jag mår bra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...