tisdag 23 april 2013

Han piper och jag nyser

Min förkylning håller i sig. Jag får därför en hel del uppmärksamhet. Man klemar bort mig. Fjäskar för mig. Månar om mig. Jag inhöstar alltså ett stycke sjukdomsvinst, Men även med de positiva följderna. Vore jag hellre, mycket hellre, frisk.
Säg den glädje som varar beständigt. Min människa piper om nätterna. Inte genom att spela blockflöjt. Eller liknande. Hans bröst, lungorna, låter så högt att både han och jag vaknar. Jag håller för öron. Och ögon.
Feber har han också. Honom är det synd om. Tycker jag. Eftersom jag är en empatisk katt. En som förmår leva sig in i andras skor. Eller vad indianerna påstås ha sagt.
Så jag nyser. Människan hostar. Och piper. Medmänniskan härhemma säger att vi kunde uppträda på cirkus. Som orkester. Vi får väl se. Har vi tur. Går det över. Attchii!

1 kommentar:

  1. Men prosit! Hoppas ni blir alldeles kuranta båda två med det snaraste!

    SvaraRadera

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...