torsdag 14 mars 2013

Hallå! Vi ska flytta!

Hallå! Hallååå? Någon där? Hör någon mig när jag nu tar till orda. Igen. Efter en paus. Lång som bara den! Att vara katt är att uthärda. Allt möjligt. Människor som reser och far. Det enda konstanta i människornas liv tycks vara jag. Som stannar kvar här hemma. Jag drar inte ens ut i trappan om dörren lämnas öppen. Vad ska jag där att göra? Här finns vatten, mat, sovplatser, lekrum, jaktmarker, spaningsfönster. Och mycket mera.
Att jag hållit tyst beror på min människa. Som varit ute och rest. I fjärran land. Han har vandrat på heliga platser. Dit människor reser som pilgrimer. Ska man vara pilgrim där måste man vara beredd att stå i kö, sa människan. Det är trängsel över hövan. Hur mycket inre uppbyggelse och känsla blir det när man befinner sig i konstant blixtljus. Som vore det vandringen på röda mattan inför Oscarsgalan. Jag lyssnade uppmärksamt och han fortsatte. Men mitt i vimlet blir plötsligt någon berörd. Jag såg en ung flicka, 18 kanske 19, som stannade utanför en sådan plats. Alldeles våt i ansiktet. Av tårar. Hon gned och torkade sig i ögonen för att andra inte skulle se. Hur berörd och gripen hon blivit. Det som händer andra på en sådan plats är det som tar tag i mig, sa han och nickade stilla. Så vände han sig till mig. Och du Sixten, the cat, hur har du haft det?
Jag betraktade honom noga liksom för att kontrollera om han verkligen var intresserad. Man vet ju aldrig. Inte när han kunde resa bort. Så länge. Hur länge som helst. Det har varit bra, svarade jag. Lite tråkigt kanske.  Jag har inte haft lust att leka. Eller busa. Utan har mest legat och väntat. Det var inte så kul. Lite ensamt. Trots att den andra människan gjorde allt hon kunde.
Vi ska flytta, sa människan då. Han bara bytte samtalsämne. Utan någon förvarning. Flytten kände jag till. Men alla frågor var inte besvarade. Jag då? Undrade jag. Hur blir det med mig? Blir jag ensam? Nu igen? Jag mindes hur det var förra gången jag hamnade på katthemmet. Där de verkligen gjorde allt för mig. Men ett hem blev det ju inte riktigt. Alla ska med, sa människan och lät som en politiker. Jag menar, självklart ska du med! Sixten, vad vore en ny lägenhet utan dig? Vi behöver dig för att sätta sprätt på tillvaron. Men också för att du lockar fram så mycket gott i oss. Vi älskar ju dig!
Vet jag väl, sa jag. Där och då kände jag mig nöjd. Nu kunde jag stå ut med flyttkartonger och total röra. Bland möbler och prydnadsföremål. Alla ska med! Egentligen är det ni som får följa med mig, tänkte jag. Men den här gången lät jag bli att säga det högt.
Människan hade ett och annat att grubbla över. Eller på? Senare lyssnade jag till hans oro vid köksbordet. Han visste inte mycket. Framtiden var osäker. Det var det verkligt säkra. Hur ska alla prylar få plats? Gör flyttgubbarna allt? Packar och bär? Upp på vinden? Håller ryggen för att släpa och slänga. Allt onödigt. Allt överflöd. Vad går att ge bort? Skulle det finnas en parkeringsplats? Bra affärer? Själv tänkte jag bara på att nya fönster blir en bra omväxling. Ett litet hörn där solen lyser är allt jag begär. Där kan en katt nysta ihop sig. Sucka en smula. Och somna från allt som ska bestyras...

4 kommentarer:

  1. Det är spinnande att få nya fönster att ligga i och njuta av solskenet!
    Allt nytt att kika på och utforska :)
    Du får kattifiera kattongerna noga, så allt verkligen kommer med när ni flyttar!
    Dina leksaker, din mat, älsklingsfilten och bästaste fåtöljen!
    Lycka till med flytten!

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Även om vi helst vill ha allt på sina vanliga platser, är vi ju inte såna att vi nekar våra människor att flytta. När allt väl är genomgånget och noterat på det nya stället kommer du säkert godkänna det. Vi finner oss tillrätta och accepterar tingens ordning. Men det är inte helt fel att kräva litet extra fjäsk från dina människor den första tiden!/Katten Gustav

    SvaraRadera
  3. Lycka till med flytten, Sixten! Vi som har kontakt med folket på Örebro katthem vet ju att de är så nöjda att du hittat världens bästa familj! Men lova att du tar det varsamt i flyttstöket som blir, och håller dig ur vägen för flyttgubbar och sånt! Smit inte ut hur mycket de än stökar! Det kommer att bli superkul att upptäcka en ny plats men ha alla sina trygga invanda saker (coh människor) med sig! NosPuss Wikki

    SvaraRadera
  4. Vi tror att flytten går bra, eftersom du kommer att ha både dina tvåbeningar och dina saker med dig. Inte för att sakerna i sig är så viktiga, men doften av välbekanthet! Jam, du vet vad jag menar. Och en så fin kärleksförklaring du fick - det värmer hjärtat att du blir så uppskattad av din människa *kurrar*.

    Sluta bara inte att blogga, för vi älskar din blogg!
    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...