torsdag 14 februari 2013

Som man frågar får man svar

Människan gillar mig. Ändå klagar han. För att han ibland har svårt att förstå. Hur jag tänker. Vad jag vill. Då tittar han forskande på mig som om jag vore ett utomjordiskt oidentifierat föremål. Alltså inbara en aning utan totalt obegriplig.

Men så är jan inget bra på att fråga. Ofta blir det minst två frågor i samma mening. Vill du gå ut på balkongen eller ska vi borsta och kamma dig. På sådant svarar jag mest rgaxx eller hrmppf. Som man frågar får man svar. En fråga. I taget. Tydligt formulerad. Vill jag ha. Men inte ens då. Kan han vara säker på att jag vill ge ett svar. Åtminstone inte en respons som passar honom. Jag är ju katt. Med eget sinne. Egen vilja. Eget liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...