torsdag 3 januari 2013

Vana eller instinkt

Människor har vanföreställningar. De tror, alltså mina människor, att jag som katt sitter fast i en tvångströja. De har dock svårt att bestämma sig för om det ska kallas vanans makt eller instinkt. Som om vana och instinkt vore detsamma.

Mina vanor kartlägger de. Och finner upprepad glädje i att diskutera. Om jag ska göra på något annat sätt. Bryta mönstret. Nästa gång. Jag behöver mat, gå på låda, jaga, sova, smyga eller bara vila. Som om de själva vore vanebefriade. Ha! De är sådana vanedjur att jag tycker synd om dem. Även jag iakttar. Funderar och tänker på hur de gör när de ska ägna sig åt vad det nu är de gör.

Skriva brev och datera dem. Äsch, ropar min människa. Han skriver fortfarande 2012 när han daterar sina brev. Helt uppslukad av sin vana. Jag vet att det brukar släppa fram emot mars. Tala om att vara sin vana trogen.

Eller frukosten. Den är rituellt tillagad. Jag kan inte se mig mätt på hans förutbestämda turer i köket. Såvida han inte snubblar. På mig. Som tigger mat. I rättan tid. Stereotypt är hans beteende, så det förslår. En mjuk smörgås. Därefter en hård. Samma pålägg. Ja, inte samma. Men lika dant. Av samma sort som varje annan morgon. Ibland muttrar han för sig själv: same procedure as every year. Tidningen ligger lagd på samma sätt varje morgon. Fem centimeter till höger om kaffekoppen. Den som först fyllts med tre centimeter het mjölk. Därefter med kaffe.

Efter frukost lägger han sig tio minuter. För att hämta andan. Ladda för dagen. Sedan gör åtgärderna som på ett radband. Passande för klerikala typer. Som min människa. Rakning. Tvättning. Klädesletning. Påklädning. Datorstart och epostkoll. utgrävning. Av min låda. Insamling. Av sådant som skall tas med till jobbet. Så där håller det på. Frågar man mig tror jag att det mesta är instinkt. En inneboende känsla för att göra vissa saker i ordningsföljd. I rätt ordning. Sådana känslor har även jag. Men långt mindre än de varelser som bor här. Hos mig.

1 kommentar:

  1. Matte säger att hon trodde att vi katter var utpräglade vanedjur till vi flyttade in i hennes hjärta. Nu vet hon bättre. Vi kan också vilja ha omväxling. Skillnaden är att vi vill ha kontroll på det som växlas. Å andra sidan, det vill väl tvåbeningarna också? Vanor har nog mycket med kontroll att göra, tror jag.

    Tass från Imma, abbemissa, som också önskar god fortsättning!

    SvaraRadera

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...