Om uppmärksamhet gav inkomster skulle jag vara stenrik. Minsta ljud väcker mig. En liten knarrning i en golvtilja gör mig alert. Oväntade akustiska fenomen, dova smällar, motorcykelmotorer på högvarv, en sopmaskins morrande väcker min vaksamhet. Bredvid mig sitter min människa, loj och trög. Kanske är det därför jag, Sixten, the cat, bryr mig.
Någon måste vara beredd. Här i huset är det jag. Alert, påpasslig (!), uppmärksam och snabb till aktion. Jag kan inte anförtro honom den uppgiften. Han är alldeles för ouppmärksam. Olyssnande, om man så vill. Jag kan se avslappnad och försjunken ut. Det är en vanlig kattlig list. När man minst anar hur fokuserad jag är - då kan jag sätta fart. OM det skulle behövas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att bese underverket
När gästerna kommer. Håller jag mig ur vägen. Vilar upphöjt i sängkammaren. Kastar ett öga. På de nyfikna. Som samlas i dörren. För att bese...
-
En katt klär ut sig till en katt Och sätter på en högan hatt Sig själv man är, men ej ändå I själva verket är man två Nu ...
-
Vad jag, Sixten, the cat, har kommit att tänka på. När jag tänkt på min människa: Människan ser på mig uppifrån, men ser aldrig ner på mig...
-
Jag är en jägare. Jagad av människan. Jakten går genom vardagsrummet. Hallen och köket. Tills jag tar skydd. I badkaret. Där någon i...
Kanske är det tur ändå att vi tvåbeningar inte har samma vaksamhet? Du förstår, vi börjar alltid tänka så mycket när vi uppmärksammar något att vi troligen hade blivit galna om vi haft kattliga sinnen. Det blir för många intryck för oss att hantera. Istället omger vi oss med katter, som hjälper oss att hålla koll!
SvaraRaderaNospuss från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.