Om uppmärksamhet gav inkomster skulle jag vara stenrik. Minsta ljud väcker mig. En liten knarrning i en golvtilja gör mig alert. Oväntade akustiska fenomen, dova smällar, motorcykelmotorer på högvarv, en sopmaskins morrande väcker min vaksamhet. Bredvid mig sitter min människa, loj och trög. Kanske är det därför jag, Sixten, the cat, bryr mig.
Någon måste vara beredd. Här i huset är det jag. Alert, påpasslig (!), uppmärksam och snabb till aktion. Jag kan inte anförtro honom den uppgiften. Han är alldeles för ouppmärksam. Olyssnande, om man så vill. Jag kan se avslappnad och försjunken ut. Det är en vanlig kattlig list. När man minst anar hur fokuserad jag är - då kan jag sätta fart. OM det skulle behövas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kajor är ett flygande upplopp
När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...
-
In i värmen, snön den smälter pälsen ruggig blir som ny På den tjocka mattan välter trötta katten, tung som bly Sinnet vilar, tanken sti...
-
En katt klär ut sig till en katt Och sätter på en högan hatt Sig själv man är, men ej ändå I själva verket är man två Nu ...
-
Jag är katt, en mjuk, den rara - den vars vänskap värmer skönt! Jamar, skrämmer fåglars skara Fjäskar inte, knappast lönt ...
Kanske är det tur ändå att vi tvåbeningar inte har samma vaksamhet? Du förstår, vi börjar alltid tänka så mycket när vi uppmärksammar något att vi troligen hade blivit galna om vi haft kattliga sinnen. Det blir för många intryck för oss att hantera. Istället omger vi oss med katter, som hjälper oss att hålla koll!
SvaraRaderaNospuss från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.