söndag 13 januari 2013

Öppen dörr

Så gott som varje morgon frågar min människa om jag vill gå ut på balkongen. Det spelar ingen roll om det så är värsta tropikvärme eller ruggigaste sibirienkyla. Vill du gå ut på balkongen? Frågar han vänligt. Och jag reser mig genast och går fram till balkongdörren. Mest för att visa att jag verkligen förstår vad han säger. Det är det inte alla som gör. Förstår honom. Eller begriper vad som kommer över läpparna hans. Han hoppar ofta över ett led. Eller två.

Då öppnar människan dörren och jag känner mig tvingad att gå ut. I dessa dagar för att ligga på bottenfryst betong. i snöfall och isvindar. Visst kan man ibland lyssna på småfåglarna. Drömma om att jaga dem. Men för det mesta vill jag inte gå ut dit. I det obehagliga vädret. Men att jag går ut beror på en enda sak. Jag är beredd att göra allt för min människa. Precis allt. Även det jag intensivt avskyr. Den här katten vill faktiskt INTE gå ut på den läskiga balkongen. Bland snö och is.

Jag har bara inte hjärta att berätta det. För människan. Som vill mig väl. Ordnar det bra för mig. Med sin balkong.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...