söndag 6 januari 2013

Hög svansföring

Hög svansföring! En tillgång för katter. En brist hos människor. Något de inte brukar vilja bli beskyllda för. Att ha. Hög svansföring. Eftersom de då framstår som mer än godtagbart stolta och självsäkra. Trots att de bevisligen saknar svans. De får nöja sig med en kota i ryggraden. Som inte längre är lämpad att vifta med.

Själv talar jag med svansen. Nej, jag talar inte med svansen. Som i samtal, diskussion eller konversation, Svansen talar jag med, som i kommunikation. Särskilt min höga svansföring är uttrycksfull. Ett tydligt, hej, här är jag! Den säger, jag hälsar dig! Eller signalerar, hur mår du - jag mår bra.

Så min höga svansföring är jag stolt över. Min svarta svanhalsformade svans lyfter jag självsäkert mot taket. Inte olikt en flagga hissad mot höjden. Synlig vida omkring. Som en vänligt vinkande hand. Den som vill veta hur jag mår och om jag är vänligt sinnad - kolla svansen. Hög svansföring är helt enkelt min utsträckt hand. Eller tass.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...