tisdag 15 januari 2013

Hälsningar från alla möjliga

Min människa är en avundsjuk typ. Inte typ, så där som en generation ungdomar sa. Inte typ i den mera skurkaktiga ondsinta meningen. Utan en typ med betydelsen sort. Den avundsjuka sorten. Avundsam är han inte. Han unnar mig all uppmärksamhet jag kan få. Han står ut med att folk först frågar efter mig och någonstans i tredje hand undrar över hur han mår.

Men så gott som varje dag kommer han hem och räknar upp personer som frågat efter mig och hälsat till mig. Han hälar från två av damerna i syföreningen. En pensionerad präst. En kattälskare som kände igenom honom från mitt porräventyr (fastnade i ett porrfilter en gång för länge sedan). Han hälsar från barn. Till mig. Från biträden i affärer. Från en taxichaufför. Och jag slickar i mig. Katter är kända för att göra just det. Slicka i sig. Onyttig grädde, blöt burkmat, hälsningar och komplimanger.

Någon enstaka gång får han en hälsning från en gammal kamrat från ungdomsåren. Det är då avundsjukan slår till. Lite fler hälsningar även till mig vore mumma, kan han säga till mig. Jag tål ju att höra det. Men han skulle aldrig tillstå det inför vänner och kamrater. Då måste du själv börja hälsa till en och annan, med flera, påpekade jag. Så det finns något att återgälda... Denna blogg är liksom min hälsning. Den tas emot personligt. Därför hälsar folk till mig, sa jag inte utan en viss belåtenhet.

Han brukar fnissa åt folkrörelserna på facebook. En del får alltid 98 eller 73 gillanden. Horder klickar sig fram på deras inlägg som gällde det att picka matnyttiga korn. Ibland gör jag det också, erkänner han öppenhjärtligt. För mig. Men varför fortsätter folk att klicka på sin lilla gillaknapp när numerären passerat 34? Är det meningsfullt? Undrar han. På detta närapå filosofiska spörsmål saknar jag denna gång ett svar.

Folk vill kunna flika in i små samtal att de ibland gillar vad biskopen si eller författaren så skriver. Status by association, påstår människan. Och klickar gilla på ett inlägg som ingen annan ens verkar ha läst. Du är bara avundsjuk, säger jag då helt frankt.

Han funderar en kort stund innan han svarar. Inte i tävlingskategorin: få flest gillningar, det kan du inte mena? Heter det så? Gillningar? Eller gillanden? Spörjer han med tvekan i rösten. Nej, kommer det sedan, det räcker gott med att jag gillar något av det jag knackar ner på facebook. Och det är roligt att få det erkännande ett gillande innebär.

Jag kan i alla fall hälsa dig något, sa jag då. Han sken förväntansfullt upp. Jag vill hälsa dig genom att säga god dag. Och därtill vill jag foga synpunkten att jag gillar att småprata. Med dig. Det är min egen och personliga åsikt. Adjö, blevb min avskedshälsning innan jag trippade min väg. Till datorn och facebook. För att se om det överhuvud taget fanns något jag verkligen gillade. Där.

Om inte annat gillar jag att pilla på knappar med mina skarpa och vassa klor. En gillaknapp duger gott...

1 kommentar:

  1. Mjau, hade du haft en stor SixtenGILLA-knapp här, Sixten, så hade jag tryckt på den! För dig och din egna stil och personlighet! Precis som en katt ska, så går du dina egna vägar och bloggar om det du finner värt att jama om. Det gillar jag.
    Men själv har jag valt att avstå från Facebook helt i akt och mening att det är för många meningslösa tryck på den där gilla-knappen och räknandet av gilla-na (Hm vilket ord?) blir viktigare än innehållet och budskapet! Mjau, du har säkert hört din husse tala om budskap...
    Och sålunda håller jag envist min blogg i skick och fason för det syfte och budskap jag har, det om katters väl och ve i vår tämligen okattvänliga värld, och om hemlösa katters rätt till liv. OK, jag är inte helt ensam om den inriktningen på kattblogg, men måste väl tillstå att jag lyckats hålla mig från att bli copycat i alla fall.
    Mjau, kanske vi skulle bilda ett svartvita bloggkatters förbund, dock - vi som inte är stereotypa? Sixten, Sippo, Max&Måns och Wikki?!
    NosPuss Wikki

    SvaraRadera

Kloklippning verkställd

Idag packar jag. Ihop mina saker. En tygråtta, en boll och lite annat. Jag reser lätt. Ofta tar jag inte med mig någonting. Utan reser mig b...