Du, sa jag till människan. Låt oss vända på det hela. Det blir nog bättre. Att jag skulle säga att jag är en skatt. Om mig själv. NJÄ, det känns inte helt rätt. Inte riktigt bra. Som du säkert förstår. Så här borde det vara. Du ropar min skatt! Till mig. Jag ges möjlighet att svara, du menar väl min katt. Så får du snacka lite med tungan och säga, vilket som!
Vad tror du om det. Blir inte det bra.
Må hända, sa människan som var djupt försjunken i en artikel. Eftersom dessutom både radion och TV:n stod på insåg jag att han var lite okoncentrerad.
Så vill jag ha ett kilo färska räkor. Du skalar väl dem åt mig? Och en ny klätterställning. En egen fåtölj. Som jag får kloa på hur mycker och ofta jag vill. Vad säger du om det?! Jag tystnade och tittade ihärdigt på honom. Liksom för att väcka honom ur transen.
Visst, visst, sa människan och vände blad. Det blir säkert bra...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kajor är ett flygande upplopp
När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...
-
In i värmen, snön den smälter pälsen ruggig blir som ny På den tjocka mattan välter trötta katten, tung som bly Sinnet vilar, tanken sti...
-
En katt klär ut sig till en katt Och sätter på en högan hatt Sig själv man är, men ej ändå I själva verket är man två Nu ...
-
Jag är katt, en mjuk, den rara - den vars vänskap värmer skönt! Jamar, skrämmer fåglars skara Fjäskar inte, knappast lönt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar