Du, sa jag till människan. Låt oss vända på det hela. Det blir nog bättre. Att jag skulle säga att jag är en skatt. Om mig själv. NJÄ, det känns inte helt rätt. Inte riktigt bra. Som du säkert förstår. Så här borde det vara. Du ropar min skatt! Till mig. Jag ges möjlighet att svara, du menar väl min katt. Så får du snacka lite med tungan och säga, vilket som!
Vad tror du om det. Blir inte det bra.
Må hända, sa människan som var djupt försjunken i en artikel. Eftersom dessutom både radion och TV:n stod på insåg jag att han var lite okoncentrerad.
Så vill jag ha ett kilo färska räkor. Du skalar väl dem åt mig? Och en ny klätterställning. En egen fåtölj. Som jag får kloa på hur mycker och ofta jag vill. Vad säger du om det?! Jag tystnade och tittade ihärdigt på honom. Liksom för att väcka honom ur transen.
Visst, visst, sa människan och vände blad. Det blir säkert bra...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att bese underverket
När gästerna kommer. Håller jag mig ur vägen. Vilar upphöjt i sängkammaren. Kastar ett öga. På de nyfikna. Som samlas i dörren. För att bese...
-
En katt klär ut sig till en katt Och sätter på en högan hatt Sig själv man är, men ej ändå I själva verket är man två Nu ...
-
Vad jag, Sixten, the cat, har kommit att tänka på. När jag tänkt på min människa: Människan ser på mig uppifrån, men ser aldrig ner på mig...
-
Jag är en jägare. Jagad av människan. Jakten går genom vardagsrummet. Hallen och köket. Tills jag tar skydd. I badkaret. Där någon i...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar