lördag 22 december 2012

Virrig människa kommer snart tillbaka

Vilken dag. Så rörig. Människan for runt som en yr höna. Eller tupp. Det går väl an när det är verkliga fåglar. Men när gigantiska människor rusar runt. Till synes planlöst. Förvirrat. Och knycker på huvudet. För minsta ljud man ger ifrån sig. Då är det ett tillstånd jag brukar kalla lokalkaos. Jag vet nämligen att det åtminstone finns något rum och en del platser där jag får vara ifred. Kan åtnjuta lugn och ro. Trots virrandet och rusandet.
Det skulle ju bli jubileum. Människans kyrka skulle fylla år. Ja, den är inte hans egen. Den är ju församlingens. Men i alla fall. Han är där så mycket att en radioreporter frågade om han hade en tältsäng i sakristian. Det hörde jag själv. På lokalradion. Bra program!
Människan hittade inte sitt tal. Inte nycklarna. Och var han lagt vinsterna till lotteriet kommer jag ihåg. Men inte han. De ligger under bordet i TV-rummet. Där satt han och tog bort prislappar och annat slikt. Små papperstussar som jag spelar boll med. Som katternas Zlatan, eller Messi.
Människan gnolade på Ja må den leva. Uti hundrade ååårr! Och hurrade för sig själv. Hurrraaah! Det är då man har skäl att bli en aning orolig. Trots att det hela är ganska roligt. Att iaktta. Se och betrakta.
Snart rusar han ut genom dörren. Jag väntar. Tålmodigt. Han kommer snart tillbaka. Talet ligger nämligen kvar på bordet i hallen. Jag tar det faktiskt extra lugnt. För oss alla. Så det ska jämna ut sig.

1 kommentar:

  1. God Jul! Om nu din människa hinner fira jul med allt han har händerna fulle med *blink*

    =^.^=

    Julbuffar

    SvaraRadera

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...