lördag 1 december 2012

Dribbla, trassla och klättra - det är advent

Det blir alltid lite rörigt. När människorna ska ta fram alla adventsstakar. De elektriska. Som ska placeras i utvalda fönster. Därtill ska de hänga upp saker. På balkongen. Där ska viras granris och gnistrande elslingor ska monteras. Sedan var det där med stjärnan... 
Igår var en sådan dag. Då bars en stege runt mellan rummen. Och stora stjärnor monterades under pust och stön. De skulle knytas ihop för att se ut som en stjärna. Men gång på gång föll de ihop som dragspel som hållit ut tonen alldeles för länge. Till sist klättrades det, spikades och bands. Jag for runt som en dammtuss. Mina sju kilo till trots.
Men mest satt jag bara och iakttog denna märkliga ritual. Med så många egendomliga moment. Stegen flyttades. Stjärnan hämtades. Den monterades samman. Föll ihop. Detta upprepades flera gånger. Till sist klättrades på stegen. En person räckte upp stjärnan. Högt däruppe band den andra fast stjärnans sladd på gardinstången. Eller på en spik som slogs i med mycken möda. Och stort besvär. När stjärna hängts upp skulle den trimmas. Kalibreras. Vridas rätt. Det suckades och våndades. Någon mera sned stjärna har sällan skådats. Till sist fick den sin rätta hållning. Genom att den fick hjälp. Närmaste gardin fick staga upp den. Vara dess stöd. I livet.
När många saker händer samtidigt är det extra spännande. Åtminstone om jag är på gott humör. Det var jag i år. Mycket gott. Jag dribblade med röda elsladdar, trasslade in mig i elslingan för balkongen och försökte till och med klättra på stegen. Vilken fest! Cirkus. Adventscirkus!
Varför allt detta besvär. Undrar jag. Människorna verkar ansträngda. De städar och tvättar och lagar mat. samtidigt som de pyntar med slingor, ljusstakar och stjärnor. Allt detta besvär. För min skull!
Men roligt är det. Med papper och sladdar. Röda band och stegar. Om kvällen tittar jag förundrat. På det vackra skenet som lyser upp vart fönster. Men hur var det egentligen med den där stjärnan. Hade den sladd? Var den verkligen fyra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kajor är ett flygande upplopp

När kajorna skränar på gården och lever rövare stannar jag, Sixten, the cat, inne, det är bäst för nerver och hörsel. De flaxar och far runt...