onsdag 7 november 2012

Tröghetslagen

Människan tycker ofta att jag är trög. Vilar för mycket. Kommer inte varje gång han ropar. Tar saker med knusende ro, som danskarna påstås säga. Men denna morgon blev en särskild prövning. För mig.

Klockan ringde. Ingen reaktion. Människan sov och fortsatte sitt snusande. Inte med snus, förstås, utan genom att dra in luft genom näsborrarna. Så det där speciella ljudet uppkom. Snusandeljudet. Jag jamade högt, för att han skulle vakna. Ingen reaktion.

När medmänniskans klockradio drog igång lommade min människa upp. Och drack vatten. Innan han stupade i säng igen. Snart sov han djupt. Som om han inte hade ett endaste bekymmer i världen. Trots att jag vet annorlunda. Han kan vakna mitt i natten och utstöta konstiga mardrömsord: struktur, utredning, fullmäktige och annat obegripligt.

Hur skulle det gå med min frukost om detta fortsatte? Sova, sova, sova i säng, säng, säng. Ett svanhopp upp på människans mage blev lösningen. Slöfock, ropade jag, upp med dig. Långsamt vältrade han sig ur sängen, liksom uppfyllande tröghetslagen. Drog på morgonrocken. Gick som en zombie mot köket. Det fick duga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...