söndag 11 november 2012

Några kattfötter

Katter kan skriva. I alla fall en och annan. Men det är en sak att trampa fram på tangentbordet. En annan att fatta pennan. Därför gjorde jag nyss ett försök. Att hålla i en penna. Hmmm.

Det gick inte så bra. Mina klor fungerar inte fullt ut som fingrar. Pennan gled ur mitt grepp. Som en blöt tvål. Varje gång jag fick fatt på den for den iväg. Som skjuten ur kanon. Hal och flyktvillig.

En vild jakt började. Jag fick snurr på den på golvet. Den kunde nästan ha suttit på en helikopter. Så den for iväg. Igen. Under en dörr. Hur jag än fixade och trixade, fick jag inte fatt på den. Och när jag smög runt dörren till andra sidan ålade den sig ut på andra sidan. Det är sådant som kallas en katt- och råtta lek 

När jag föreställde mig pennan som en mus gick det bättre. Jag hoppade på den och höll äntligen fast den. Men hatten, en sådan som pennor har, fick jag inte av. Hur jag än bet och klöste. Så detta att skriva med penna lägger jag på hyllan. Och bevisar därmed att jag är med min tid. Som alla moderna barn och ungdomar kan jag inte skriva skrivstil. Ännu. Om det inte finns en sådan stilsort i datorn... Leve tangentbordet. Tror jag. Jag tänker att det vore trevligt att få greppa en penna. Och åtminstone klottra ner några kattfötter...

1 kommentar:

  1. Jag kan berätta för dig att jag har lika svårt som du att greppa en penna. Har amputerat halva pekfingret för nästan ett år sedan och har sedan dess fått svårt för att hålla en penna, men det finns ju ett tangentbord på datorn och med det kan jag också skriva - fast jag saknar pekfingret!

    Nosgos från gammelmatte Gitte i Otterbäcken

    SvaraRadera

Kattens ålder och år

Människorna räknar febrilt. De försöker ta reda på hur gammal jag är. I jämförelse. Med dem. De är numera ålderstigna. Själv är jag ung och ...