Sommar, sommar, sommar! En tid för avkoppling. Mellan varven. Jag är inte särdeles förtjust i sele. Men eftersom jag befinner mig på platser som andra sedan länge mutat in så finner jag mig. Tidiga morgnar kan man se dessa andras tassavtryck på biltaket. Inte mina. Andras. De har inte ens orkat gå runt. De tar vägen över bilen. För att visa vems område vi parkerat på. Har man gått ostörd här i många år, varför vika av för några smärre bilar? Så tänker de där självsäkra bondkatterna. Som håller till i närbelägna ladugårdar.
Med sådana grova typer får jag inte slåss. Säger min människa. Du ska inte ha några hål i öronen! Påstår han bestämt. Som om jag längtade efter örhängen. Du, säger människan, jag har sett katter som slagits. Rivsår och hål överallt. Bry dig inte. Inomhus får du vara Herre på täppan. Det duger bra, replikerar jag sturskt. Men människan är lite jobbigt omtänksam. Överbeskyddande som en kycklingmamma. En höna alltså. Så tupp han är.
Selen räcker dock upp i några läckra äppelträd. Varifrån man har bra utsikt. Skogsduvor, tornseglare, kajor får passa sig. Tranorna högt därovan bryr jag mig inte om. Deras tutande får passera. Utan åtgärd. Dold bland ridåer av äppelblad. Ligger jag med loja tassar. Väntande på lite action. Mår riktigt gott. Selen till trots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar