Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från april, 2012

Girigt, eller inte

Du förstår Sixten, där på scenen gick en skådespelare runt med en kassakista. Eller skattkista? Den innehöll guldpengar. Han som släpade runt på den kunde inte släppa taget om sina pengar. Den girige, kallades han. Han var misstänksam mot allt och alla. Han harklade sig och hostade och väste. Han hade barn. Men dem skulle han gifta bort rikt. De ville istället välja kärleken. De talade så fort att jag som inte är så ung hade svårt att hinna med att höra. Vad de sa. Så hade de väldigt pipiga röster. Och då bar ljudet inte upp på första raden. Att ha plats på första raden. Är som att sitta på en balkong. Ungefär som vår. Här hemma. Man hör inte riktigt vad folk säger. Men de syns ganska bra. Men det blev ett lyckligt slut. Han fick sina pengar och alla andra fick varandra. Men sorgligt ändå. Ja, ganska olyckligt. Faktiskt. Eftersom till sist var han alldeles ensam med sina pengar. Men alla andra hade varandra. Sedan applåderade vi som bara den. Då skrek han som låtsades vara girig, skåde…

Dags att deklarera att jag haft så himla kul

Deklarationstider, muttrar människan. Han vankar av och an med dokument i handen. Avdrag? För vad? Inköpta och lästa böcker. Bussresor? Kattvakter? Ska man mobildeklarera? E-deklarera? I så fall. Logga in med vilken kod? Han har det inte så lätt. Köra med gamla pålitliga papper? Som prasslar. Och blir skrynkliga. Väljer han papper ska han då lägga dem i ett kuvert? Igenklistrat?  Inte igenklistrat från början utan först lägger man deklarationen i kuvertet och sedan klistrar man igen det. Annars blir det trolleri. Alla dessa val, suckar han och sliter sitt glesa hår.

Själv gillar jag papper. Trots min blogg. Papper kan man krypa under. Sopa ner på golvet. Hoppa på. Lägga sig tvärs över. Bara den som ska hantera människans deklaration inte är allergisk. Mot pälsrika kattdjur. Som också deklarerat! Jag sänder nog med ett eget papper. Att jag haft så himla kul. Under deklarationstiden. Mera sånt!

Jag tror...

Jag tror på den här dagen och alla dess möjligheter att bli en riktigt bra dag med vila för den trötte mat för den hungrige närhet för den ensamme värme för den frusne och några timmars lugn och ro då jag får ta igen mig i soffans skönaste hörn så jag kan dåsigt somna in och drömma mig bort till tigerns styrka där jag smyger i djungeln med panterns smidighet som låter mig störta fram beundrad och avundad i framgångsrik jakt på stort och smått som plyschkaniner och tygmöss
kan det verkligen stämma
undrar jag ett ögonblick därefter väntar vila för den trötte mat för den hungrige närhet för den ensamme… och gärna lite svalka
men bara en gnutta
dessutom behöver jag dricka
när vattnet är upphällt
är jag vaken tror jag…

Slappna av, skrek människan

Dra in klorna, säger människan ibland när jag fastnar med dem. I hans hand eller i en gardin. Det här med klor är en svår fråga. Experterna menar att vi katter inte kan dra in klorna genom tankekraft. De fälls ut när vi spänner oss. De regleras genom senor. Först när vi slappnar av fälls de in. Det tjänar inte mycket till att du ropar, säger jag, Sixten, the cat, till min människa. Det bara förstärker spänningen i luft och senor. Tala vänligt med mig. Och lågmält! Hur ska man kunna tala snällt och tystlåtet när det sitter klor i handen, frågar människan. Då om någonsin finns det ju anledning. Att skrika högt. Av smärta. Samt besvikelse. Men om du vet att jag har svårt att reglera klornas in- och utfällning. Då behövs ju inte allt oljud, alla utspel, alla övertoner.
Sixten, tänk efter. Människan såg vädjande på mig. Det skulle kunna vara så. Att även en människa har svårt att styra sig. Skrikens utfarande och nedtystande kanske kommer av sig själva. Först när jag börjar slappna av kan jag …

Hur många timmar varar en minut?

Ett enahanda eländigt liv. Tror många att en huskatt har. Långtråkigt. Instängt. De skulle bara veta. Hur fyllt det är. Av närhet och värme. Bus och upptåg. Lek och jakt. För att inte nämna MAT!

Dock. Ibland längtar jag, Sixten, the cat, nästan ihjäl mig. Efter människorna. Som ska komma hem. Snart. Med alla barn undrar jag. När kommer snart? Hur länge är strax? Hur många timmar varar en minut eller två?

Under tiden ligger jag på hallmattan. Väntande. Och när de kommer står jag en millimeter från ytterdörren. Så de ska snubbla över mig. Se mig. Tala med mig. Kela. Klappa mig. Då svarar jag med ett kraxande jam. Inget dåligt gensvar. De lystrar direkt. Lägger huvuden på sned. Och undrar vad jag vill. Därtill bjuder jag på mig med en trebent kullerbytta. Och diverse rullningar på mattan. Sedan får det räcka. Då leder jag människorna till balkongdörren. Det är min tur att gå ut! Faktiskt!

Nytillkomna minisar

Människan läste högt för mig ur en ny blogg: Sweas skenungar! Och visade mig små nytillkoma. Katter. Småknytt. Minisar. Jag jamar därför högt ut i bloggosfären. Kolla dessa kattungar. Fina. Små. Minimissar.  Ja, inte missar. Katter alltså. Som bara tycks ropa till omvärlden. Att man ska skydda dem. Ta hand om dem.

Det verkar ha det bra där de bor. Mysigt. Varmt och gott. Om dem ska jag läsa. Själv. Gå du och gör sammalunda!

Det jag har, har jag i Örebro

Idag är jag en söndagskatt. Nybortsad. Fin. Len i pälsen. Och blank. Därför ligger jag i solen. Glänser. Två vändor har jag hunnit med. Ut på balkongen.

Snart blir det lugnt. Människorna drar iväg. Till kyrkan. Jag suckar förnöjt. Som i bön. Tacksam. Över att denna dag är så vacker. Varm. Och skön. Kan man ha det bättre?

Vad som händer imorgon är fördolt. Vilka sjukdomar och faror som kan lura där. Strumtar jag i. Det kan nämligen blir lika fint då. Som idag. Men det jag har. Det har jag i Örebro. Just nu!

Göra lista

Bra katt reder sig själv. Så säger människan till mig. Jag kan inte vara din sällskapsmänniska varje timma, varje minut. Du brukar kunna hitta på saker själv. Du låter nästan som barnen som ropar uppgivet: jag har ingenting att göra! Men du brukar ju vara så bra på sysselsättningar: kartonghopp, skåpgömning, fågelskådning, sopbilsspaning, kvistjakt, höga hopp efter snöre, mösslek. Ja, inte med mössor. Utan med tygmöss. Sjusovning, mat, mat och mera mat. Så visst har du att göra. Vakta lägenheten. Läsa tidningen... Varför svansar du efter mig just idag? Vad vill du egentligen tala ur skägget, Sixten!

Äntligen fick jag, Sixten, the cat, en syl i vädret. Jag fryser. Det var så kallt på balkongen. Jag vill bara krypa ner i en säng och värma mig. Eller sitta i ditt knä för att bli varm. Är det så svårt. Att ordna?

Nej. Hoppa upp du så blir vi snart varma båda två. Sedan kan du göra en lista över vad du själv helst vill ägna dig åt. Sedan gör du sakerna i tur och ordning.

Jag vill inte ägna m…

Bakom varje katt...

Bakom varje innekatt står en påse torrfoder. Bakom varje innekatt står en människa som helst stannar hemma. Bakom varje katt står en människa med en sopborst i högsta hugg. Bakom varje katt finns en soffa med mjuka kuddar. Bakom varje katt finns en stilig svans, eller vad säger du Pelle? Bakom varje katt liknar tassavtrycken på golvet silverstämplar. Bakom varje katt ligger färdiglekta och trötta kvistar och blad. Bakom varje katt finns en människa som undrar vart katten tog vägen.  Bakom varje katt finns snart en bloggande människa…

Upp och hoppa!

Idag fick jag jama upp människorna ur sängvärmen. Min matskål var tom. Påfyllning önskades. Upp och hoppa! Jag fick agera vallhund. För att få ut någon av dem i köket. Men jag förstår dem. Det var en grå morgon. Med regn och kyla. Det tog liksom emot.

De ska till jobbet. Till sina jobb. Jag ska till mitt. Lutad mot en mjuk kudde. Vilande på en yllefilt. Vakar jag över hemmet. Halvsovande. Men observant. Gäsp!

Storögt såg jag på gästerna

Idag är det en annan dag. Påskhelgen går mot sitt slut. Här har varit stor uppståndelse. Fullt av inneboende som firat påsk. Och gäster. Någon med allergi. Mot pälsdjur. Dit jag hör. Denna gång har jag storögt iakttagit allt som hänt. Sett gäster. Komma och gå. Men hållit mig på avstånd. Behörigt avstånd. Jag, Sixten, the cat, stirrade lika storögt som katten på bilden!
Långfredagen gick jag undan. Vilade några timmar i skåp. Den här dagen. Kändes det i luften. Att det var sorgligt och allvarligt. Men speciellt. På något sätt. Sent på kvällen kom man hit. Efter Matteuspassionen i kyrkan. Gästerna tyckte nog att jag var egendomlig. Ogästvänlig. Avvisande. Men jag faller inte i farstun. För vem som helst. Hit kom storsångare. Som talade främmande språk. Sägs det. Inte tyckte jag det var främmande. Bara ovant. Fler dök upp. En dirigent och flera andra. Människans bror och svägerska. De var alla uppfyllda. Och matta. Efter och av. Tre timmars musik. Storslagen. De åt rökt lax. Då kom jag f…

Kattgodis och vår

Även en katt gillar godis. Kattgodis. Men det får vara i lagom doser. Kattgodis med kattmynta i berusar mig. Jag, Sixten the cat,  blir fånigt upprymd. Vill få myntans doft i pälsen. Den gör mig tilltalande. Snygg, snyggare, snyggast. Attraktiv. Så jag rullar runt på golvet, gnider mig mot korkmattan. Ålar. och står i.

Sedan lugnar jag mig. Vill se hur våren tar sig ut. På balkongen. Även jag tar mig dit ut. bara för att upprtäcka att våren bara ser ut att vara där. Det är rysansvärt kallt. I solen. Penséerna slokar. Frusna som de är. Det får bli fönsterbrädan av marmor. Jag är väl bortskämd. Lat. Och lugn igen. Men den platsen är min . Favorit. Som vanligt. Varm och god. Och inomhus.

Kärt barn har många namn

Så här har jag tänkt. Under en halv tupplur. I en mjuk soffa. På en varm filt.

Någons namn ska man inte ropa när man är arg på den som bär namnet. Man ska faktiskt aldrig ropa Sixten om man är det minsta ilsken. På mig.

Ropar man på mig ,ed namn lystrar jag. Oftast. Men det finns dom som inte bryr sig. Att man ropar deras namn. De låtsas att det kunde vara någon annan. Med samma namn. Som man ropar på. Då blir den som ropar mycket arg. Och borde inte använda namn.

Människor är egendomliga. De nöjer sig inte med att använda mitt namn. De kallar mig för en massa saker. Som jag nu tänker räkna upp. Och bara några av allt vad de kallar mig får plats här.
kissemissen,
lille vännen,
tiger (när jag smyger elegant genom salongerna),
kattvakten (när jag springer och kollar vem som går i trappan),
sömntutan (när jag sovit länge och människorna tycker jag ska vakna),
tussen (när pälsen inte ligger som den ska)
sotaren (när svansen blir uppburrad och tjock vid kamp och lek)
hårbollen (för ja…