Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2012

I kartongen finns en katt

Sixten, du är ju en riktig kändis, utbrast en av våra besökare häromdagen. Tog jag miste? Eller fanns det en smula beundran i rösten? Personen försökte fråga ut mig. Som för att se om allt jag skrivit på bloggen var mina egna uppfattningar. Vad tycker du egentligen om landstinget, frågade hon.

Om landstinget tycker jag. Mycket. Sa jag och visste hur väl omhändertagen min människa hade blivit när han tappade rytmen. Egentligen ville hon nog fråga vad jag tycker om sådant som datorfilter på arbetsplatser ska fånga. Hon gick vidare. Nå, men vad tänker du kring detta med att Ni katter jagar bort alla småfåglar?

Stopp och belägg, sa jag. Och menade att nu fick hon hejda sig. Hade hon verkligen belägg för påståendet? Dags att tala om det i så fall. Varifrån har du fått den idén, undrade jag, Sixten, the cat.

Hörde på radio, blev svaret. Men jag kan ha hört fel. Det kanske bara gällde några miljoner fåglar, svarade hon lite vasst.

Nu insåg jag hon visserligen tyckte att det var roligt att jag v…

Små ord om katter

Det fredligaste som finns än en katt som sover i ditt knä.

En katt som spinner jagar inte. Åtminstone inte just då.

Den som retar en katt leker med elden.

Människan som sätter sig på huk i mötet med en katt har brutit isen.

Nys inte nära en katt - då tror den att du är en skällande hund.

Katten klär i päls som om den vore född med den.

Jag, en jägare

Dåsat mer än sovit. Har jag gjort. Denna natt. Drömt om att jag jagat. I alla fall. Måste ta reda på vad man skriver. På nätet. Om katter. Som jägare.    

Man skriver på wikipedia:
I en brittisk undersökning från 1998 utförd av The Mammal Society studerade man under fem månader 964 katter som levde i 600 olika hushåll. De siffror man fick fram extrapolerade man på antalet katter i Storbritannien vilket är cirka 9 miljoner katter och kom då fram till följande siffror: Tillsammans dödar de brittiska katterna 200 miljoner däggdjur, 55 miljoner fåglar och 10 miljoner ödlor och ormar varje år.[17]  En svensk omräkning av dessa siffror ger i runda tal 22 miljoner däggdjur, 6 miljoner fåglar och 1 miljon ödlor och ormar varje år.

Katten jagar gärna också när den får gott om foder hemma. Detta innebär att den gamla sedvänjan att undanhålla gårdskatterna tillräckligt med mat, i avsikt att de istället skall jaga skadedjur är missriktad.

Ja, ja. Något stöd för min fredliga läggning får jag skaf…

Jag trivs bäst...

Rovdjuret i mig, skulle det var värre än djuret i människan? Jag erkänner det vilda. Min människa gör det inte. Erkänner det vilda. I sig. Men att jag är ett rovdjur, det vet han. Med säkerhet. Som humanist, i kyrkans sammanhang,är han inte glad i instinkter. Som är djuriska. Han vore helst en fredlig och godhjärtad människa. Får han väl vara. Om han vill. Jag gillar att se djuret i honom. Även pm det kan skrämma. Som när han skriker. Högt, och ännu högre. Scary! Jag påminner om alla vampyrer. I filmer o TV-serier. Där ser man vad folk drömmer om! Sådant som jag har. Huggtänder och rovdjursinstinkt. Dock är jag en tam katt. Det fredliga har ställt sig främst. Före hunger efter byte. Jag trivs bäst i öppna famnar. Och i vänliga människors närhet. Där har jag det bra...

Hälsa Naturmorgon från en fågelskådare som inte är jägare

Lyssnade hela denna morgon till radioprogrammet Naturmorgon. Där vi katter förstod att vi är farliga. För småfåglar. Och sällsynta fladdermöss. Må så vara. Pinglor och hakklappar. Tja. Det kan väl hindra en och annan jakt. Men att mata fåglar och ha katt - skulle det vara värre än att föda upp vilda grisar eller hjortar för att sedan skjuta dem? Proppa dem fulla (!) med äpplen. Och sedan avverka dem. Ha!

Varför talar ingen om hur många fåglar som sotar igen av avgaser och utsläpp? Som far illa av kylan. Som krossas av bilar. Eller bländas och likt kamikazebombare kraschar i nyputsade fönster. Och faller ner döda. Mest av allt undrar jag, Sixten, the cat: har de inte läst Tyst vår?

När man gissar att katter tar ca 20-30 miljoner fåglar undrar jag hur rätt man har. Alla vi huskatter som mest stannar i hemmet tuggar inte i oss fåglar. Nog finns det fler vilda jägare än katter. Ugglor och rävar och annat småvilt som man förr gjorde halsprydnader av. Nu jagar dessa slanka små pälsdjur ibla…

Hälsa katten

Min människa klev upp mitt i natten. Strax efter klockan två. Började han röra på sig. Han klädde på sig. Jag trodde han skulle leka. Och började därför fara runt. Men, istället tog han på sig ytterkläderna. Gick sin väg. Jag blev så fruktansvärt ledsen. Jag ylade. Sjöng ut min förtvivlan. Så där gör man inte. Ger sig iväg. Mitt i natten. Istället fick jag ligga tryckt mot den andra människan. Hon som var kvar därhemma. Det behövdes. Så vi inte skulle känna oss ensamma. Övergivna. Efter några timmar kom han hem. Klockan fem. Men bandage på armarna. Har du sett min infart här, frågade han. Den under gasbindan. Den får du inte röra! Sedan sov vi. Nästan inte något. Klockan halv sju ringde klockan. Och klockan halv åtta. Han gick upp. Tvättade sig. Klädde på sig och gick igen. Utan att äta! Något var fel. Alldeles fel. Klockan ett på dagen kom han hem igen. Annorlunda. Nu glad i hågen. Jag har blivit konverterad, sa han stolt. Mitt hjärtflimmer, det där som jag vaknade av i natt, har man t…

En dålig dag som var riktigt bra

Du har inte haft någon bra dag idag, påstod människan. Alldeles nyss. Så här brukar du ju inte hålla på. Han såg ganska strängt på mig. Som om han ville att jag skulle ångra mig. För det jag gjort.

En bra dag är just vad det varit, svarade jag ärligt. Omväxlande. Festligt. Så det så. Jag såg utmanande tillbaka.

Du lyckades göra hål på duschdraperiet. Det första du gjorde i morse, sa han.

Ja? Och? Ville du att jag skulle bli alldeles genomvåt och blöta ner hela lägenheten? Med mina vattniga tassar? Jag behövde komma undan. Snabbt. Från ösregnet. Bakom duschdraperiet.

Sedan drog du ner ett par handdukar från hängarna. Du la dig på en stickning. Och lekte med trådarna så det blev en enda härva. Han bara fortsatte att kritisera.

Ja? Och? Det var inget konstigt det heller. Jag fastnade ju i handdukarna. Då hoppade de ner. Till mig. Kastade sig över mig. Ett slags överfall. Stickningen ska väl inte ligga på golvet. Heller. Då tror ju jag att den är lagd där. För mig.

Han gav inte upp. Utan forts…

Tala med en katt

Uppmuntran är det bästa som finns! När människan talar med mig. Eller bara frågar mig något. Ligger där ofta en uppmaning gömd. I frågan. Rösten hans går upp på slutet. Av meningen. Då vet jag att han verkligen vill mig något. Ska du gå ut, frågar han. Och på ut hoppar rösten upp flera tonsteg! Klart att jag ska. Ordet ut kan jag. Utan och innan. Genast parkerar jag mig framför dörren. Till balkongen. Där står jag. Tills dess han öppnar. Dröjer det för länge säger jag ifrån.

Ofta när han frågar. Svarar jag. med korta jamanden. Som han förstår till fullo. Hela meningar gömmer sig i mina skorrande ljud och kraxande små jam. Eller mina mera rejäla läten. Då nickar han nöjt. Vi talar ju med varandra. Ibland länge. Och väl. Utbyter idéer. Funderingar. Vi känner oss som verkliga vänner. Bästisar. Förbundna med varandra. Han jamsar inte med. När jag jamar. Eller om det är tvärt om? Vilket som...

Gammalt ordspråk: Den som talar med en katt får svar på tal. Ja men!

Kritiserad katt kallas orolig

Är du inte lite tråkig Sixten, sa människan. Enformig. Du upprepar dig, sa han. Talar bara om frukost och balkong, om hallmatta och småfinkar. Hur kul är det, sa han. Klart att jag blev nedstämd. Att få ett sådant påhopp. Från den människa som står mig så nära. Men det kanske är därför han törs säga så. Han vill vara ärlig! Vilket inte är dumt. Inte alltid. I alla fall. Bara lite grann. Ganska mycket. Just nu. Vilken anmärkning. Men som stolt katt går jag inte och hänger. Över det. Han får tycka vad han vill! Själv är han inte så rolig. Så det stör. Tråkmånsen! Under tiden som jag tänkte detta. Fortsatte människan prata. Ja, det är inte jag som tycker så, sa han. Det förstår du väl. Det var en bekant, en äldre herre, som mailade och skrev så. Du är för orolig. Icke skojig. Han tyckte du kunde vara roligare. Mera skämtsam. Kuligare. Mera utmanande. Se till att spränga några gränser. Människan tittade frågande på mig och sa, vad tycker du om det? Vad ska man tycka? Det finns människor s…

En fet smäll

Tur att du inte är en människa, säger min människa till mig. Hur skulle det se ut om en människa klippte till en annan? Så som jag gör. När jag vill leka. Ska vi hitta på något kul? Här har du en fet smäll! Donk!

Till synes likgiltig

Till synes likgiltig vilar jag. Ser åt olika håll. Utom just på bytet. Så ett språng och musen fastnar i mina klor. Jag bollar med den. För att snart lägga mig tillrätta igen.

Till synes likgiltig vilar jag. Ser åt olika håll. Utom just på bytet. Så ett språng.

Bra katt reder sig själv. Och skadar inget levande. Musen är av tyg. Och jag håller mig enbart i form. I trim. Till synes likgiltig vilar jag...

Ingenjörerna tog över vilodagen

Suck! Inte blev det någon längre vila. Min människa kom rusande med sin bärbara. Dator. Här ska du få se, sa han ivrigt. En filmsnutt från Youtube. Några killar som påstår sig vara ingenjörer undervisar om katter. Lysande, sa han. Kul, sa han sedan. Jättekul, sa han till sist. Jag sa inget. Jag tittade. Och putsade mina morrhår. På ett instämmande sätt. Så håll till godo!

Tänk på vilodagen

Denna dag. En vilodag. Så tänker jag, Sixten, the cat. Visserligen har jag redan besegrat en kartong. Satt klorna i den. Perforerat den. Ätit mat. Övervakat grötkoket. Besökt lådan. Kollat tidningen. Granskat finkarna. I bersån. Noterat en vaktmästare. Som sopat trappor. Fria från snö. Druckit vatten. Fångat en tygmus. Jamat. Allt det här har jag visserligen redan gjort. Det talar emot. Att det här blir en vilodag. Men allt det här kan räcka. Vara nog. Nu får det bli vila.

På denna vilodag ska jag tänka. Så även jag. Har ett tänk. Som det heter. Nu för tiden.

Mjuka tassar, vassa klor

Min människa är som han är. Har en massa hyss. För sig. Nyss sjöng han för mig. En sång. Som han skrivit själv. Sa han. Så tokig han är. Eftersom han mest kan psalmer. Valde han en melodi. Från psalmboken. Gud som haver. Sa han. Och sjöng. Så grannarna knackade i elementet.

Mjuka tassar, vassa klor vildjur som i tamkatt bor. Måste vila, sova bara Gillar mest av allt att vara nära oss, av välbehag spinna ljuvligt varje dag!
Len är pälsen, svansen rak pekar vänligt mot vårt tak. Vi får vara kattens vänner. Vem är det som jämt bestämmer i vårt hem, just här hos oss? Liten kisse blivit boss!

Inget särskilt

En katts liv kan tyckas enahanda. Enformigt. Om man ser det utifrån. För mig, Sixten, the cat, ser det annorlunda ut. Var dag är en sällsam cirkus. En vimlande möjlighet. Att uppleva saker. Och ting. Även det man gjort tidigare. Blir liksom nytt. Jag är uppmärksam. Inkopplad på det som händer. I själva verket. Mina människor stirrar i sina händer. Där mobilen vilar. Fylld av information. Ständigt krävande. Hör mig. Se mig. Fyll mig. Och de avbryter allt. Så fort det plingar till. Jag lystrar. Håller koll. På det som faktiskt händer. Runt omkring oss. Av trafik. Fågelliv. Trapprusningar. Brevbärare. Och så vidare. I går. Om aftonen. Kom det två gäster. En människa och en hund. Därför hade jag ofrivilligt. Dragit mig tillbaka. Till sovrum och arbetsrum. Jag kan nog hålla en tax stången. Om det skulle behövas. Människorna tror inte att jag skulle vara snäll. Så de låter mig slippa. Träffa hunden. För sin egen skull. Inte för min skull. Inte för hundens. För att de skulle få en lugn stund. …

Lianerna i köket kallas gardiner

Kalabaliken i köket. Kommer nog den här morgonen att gå till historien som. Jag la mig tillrätta på nyheterna. Vid frukosten. Inte särskilt intresserad av denna dags nyheter. Mer för att få uppmärksamhet. Kan människorna inte läsa. Eftersom jag placerat mig. Över de bästa artiklarna. Kan man fästa ögonen på mig. Kanske jag blir synlig. Då. Men istället blev jag nerkörd från bordet. Inte bra. Jag vill gärna framstå som en civiliserad och ordentlig katt. Men i grund och botten är jag vild. Att människor inte förstår. Vildkatten. Bor i huskatten. En jägare från djungeln. Är jag. Men även funnen och igenkänd. I sagoböckerna. En Krakel Spektakel, Kusin Vitamin, hängde och slängde i en gardin-katt. Jag sträckte mig. Blev lång. En meter. Nästan två. Som en orm. Och greppade med klorna gardinen. En tarm av tyg. Användbar som lian. Enkelt uttryckt. Lianerna i köket. Kallas gardiner!

Jag svingar. Mig. Kaos och kalabalik. Hade jag kunnat låta som Tarzan när han kastade sig mellan lianerna – då ha…

Ett åbäke till katt

Hur mycket jag än tampas med människorna om natten. Så gillar de mig. På dagen är de särskilt förtjusta i mig. De säger med barnslig röst, se bara på honom. Så fin han är. Titta nu lägger han tassen över ögonen. Som om han förtvivlade och sa, oh grymma värld.

Äsch, säger min människa efter en stund. Han är bara lite trött. I ögonen. Han försöker stänga ljuset ute. Ungefär som när man har migrän.

Men se nu. Nu sparkar han. Han sover. Och springer och sparkar. Vad han kan. Fotboll?

Ja,han kan. En massa. Men låt honom sova i fred. Annars kanske han roterar som en helikopterpropeller. I natt. Låt honom vara...

Ja, ja. Jag ska. Men fin är han.

Det vet han om. Varför tror du att han ligger där på fönsterbrädan och åbäkar sig?

Heh, heh, jag nu ser jag att han ligger där och kikar. I smyg.

Ingen lust

Vissa dagar vill jag inte. Äta. Hur roligt det än är att gå upp. Jag njuter av de tidiga morgontimmarna. När kaffet sjuder i pannan. Och nyheterna pratar för sig själva. Bakom gardinen. Havregrynsgröten puttrar. Hemtrevligt. I sin kastrull. Men själv har jag inte lust. Att äta den blöta maten. Den smakar mig inte. Inte nu. Inte i dag.

Människan ser oroligt på mig. Han frågar vad som står på. Men undviker att nämna de svåra orden. Kyckling, köttfärs, skinka... Han frågar varför jag inte varit uppe under natten och ätit. Nattamaten ligger kvar. I skålen. Jag sov ju så djupt. Drömde så gott att benen sprattlade och käken tuggade. Han luktar misstänksamt på den blöta dietmaten. Och rynkar på näsan. Alltså visar sitt obehag.

Till sist får jag det jag vill ha. Idag. Knaprigt torrfoder. Som ännu doftar, ganska fräscht. Då återvänder matlusten. För en stund. Han är ju likadan. Människan. Han kastar sig inte glädjefyllt över tallriken. Varje morgon. Ibland längtar han efter rostat bröd, med s…

Tips om kattfilmer

Tipsen strömmar in. Jag och människan sitter vid datorn. Framför skärmen. och kollar in vad man kan hitta i filmens värld. En Disneyfilm från 1965 fick vi tips om. Den hette that Darn Cat. Den har ingen av oss här sett. Så nu får vi gå på jakt. Efter en gammal kattfilm.

Ett annat filmminne som sändes hit handlar om en tecknad katt. Lila var den där katten. Eek, the cat. Hette serien. Av korta teckande filmer. Och Eek syntes mest från 1992. Och några år framåt. Nu för tiden hittar vi nästan allt på Youtube. Där finns Eek, the cat. Men man hittar några filmer även på andra ställen. Också.
Eek! The Cat - Season 1 Episode 4 - Eek Vs. The Flying Saucers

De som är lite äldre minns annat. Till exempel katten Figaro, Gepettos katt i den tecknade Disneyfilmen från 1940. Som handlade om Pinocchio. Figaro fick sedan dyka upp i flera andra filmer. Bra! Tycker jag!

Fler kattfilmer

Egentligen borde man ha en lång lista. Över de bästa filmerna. Med katter i. Särskilt långfilmer där katter har en huvudroll. Eller åtminstone är något mer. Än knävärmare. Inget ont om knän. Men historier där katter får betyda något. Som aktör, samtalspartner. Eller terapeut. I filmerna om träsktrollet Shrek har en fantastisk katt tagit plats. Han är lite förebild för mig. När jag träder fram som detektiv. Faktiskt. Nu har han fått en egen film. På biograferna. Mästerkatten! Så snart den kommer ut på DVD ska vi se den. Säger människan. Tillsammans. Det finns ju inga biografsalonger där djuren är välkomna. Skönt är väl det. Jag gillar inte när det blir bråk.I verkligheten. På film är det något annat.
Jag tar gärna emot tips! På bra och ännu bättre kattfilmer! Skriv och berätta. Felix, the cat kan man faktiskt också se. Den tecknade katten. Om man inte är rädd för lite vågade scener. Kan man istället leta fram Fritz, the cat. Men jag tänker inte skriva så mycket om det. Vem vill väcka de…

Katter på film

Vi tävlar ibland. Människan och jag. Inte bara ibland. ganska ofta. Om vem som kan springa snabbast till sovrummet. Eller vem som kan ta den skönaste TV-fåtöljen. Först. Eller om något annat.

Du som tittar så mycket på film, sa han till mig, ska vi se vem som kan komma på flest filmer med katter i?
Jag tittar ju på film tillsammans med dig, protesterade jag. Men kör till! Minou kattflickan.

Den hade ju jag tänkt säga, sa människan. Men kör i vind. Hokus Pokus (Bell, Book and Candle).

Aristocats, klämde jag i med. Som gillar tecknad film.

Ha, sa människan. Varför tänkte du inte på Pelle Svanslös? Och Pelle Svanslös i Amerikatt! Han tog då i. Två filmer på raken. Själv kontrade jag med en fantastisk film. Vad säger du om Igelkottens elegans? Där finns t ex katten Léon. I en biroll. Men han finns där. Och det finns fler fina katter. I filmen.

Mmm, sa människan. Jag såg hur han grubblade. Så kom han på en film. Mina eftermiddagar med Margueritte.

Den tyckte vi om båda två, sa jag. Men så var det…

Hujet, när jag viner fram i hög fart

Bakhåll gillar jag. Min människa hoppar högt. Ganska ofta. När det flyger upp en blixt ur en kartong. Som väntar på att bäras till pappinsamlingen. Han blir alldeles förskräckt när jag får ett oskyldigt omslagspapper att prassla. Det oväntade är både skrämmande och roligt. Jag, Sixten, the cat, har vissa svagheter. Skulle andra säga. Jag kallar det passioner. Dit hör ständigt stängda dörrar. Och kartonger och omslagspapper. De stängda dörrarna gör mig till upptäcktsresande. Där bakom ligger ett främmande land. En ny värld. Om jag har tur. De lockar mig, dörrarna. Jag kan tillbringa långa stunder med att betvinga dem. Ibland lyckas jag. Triumf! Seger! Hur jag gör? Jag vrider mig runt mig själv. Som en levande korkskruv. För att få bästa greppet. Om dörrspringorna. Jag kloar och står i. I förrgår bet jag till och med upp skåpet. Där familjens alla vaser står väntande. På rad. I längtan efter blommor. Där ålar jag mig in. Utan minsta klirr. Kartongerna är lekstuga, gömställe, koja och skyd…

Ord om ett och annat - katter till exempel

Ingen kan gå med större värdighet än den katt som vet att någon ser den.

Vid minsta ljus i mörkret lyser kattögonen, bara så du ska veta. Att där finns något. Måhända en cykel.

Katten ser dig, hör dig och känner din doft - långt innan du ens vet att den är där.

Små tassavtryck på bilens tak betyder att den står i någons revir. Och hellre än att gå runt fordonet, går katten över.

Varsamhet är en dygd ty även en tamkatt är ett rovdjur. Det första den besegrar är någons hjärta.



Kattvärde och saprofyter

När min människa kom hem från kyrkorådet sent i går kväll. Tog jag genast till orda. Jag hade nämligen tänkt efter. Vår pakt. Tänkt efter det att vår pakt kom till. Vilket är mitt värde? Egentligen, sa jag till honom. Kan du förklara det? Jag tror att man betalade katthemmet en slant, sa han. Det förtjänade dom verkligen.Sedan tillkom alla tillbehör. Burar. Det har vi köpt ett par stycken. Först den där trånga kattburen. Och därefter skaffade vi hundburen så du skulle få ordentligt med plats. För dina 7 kilon. Jag bara stirrade på honom. Hur kunde han tänka så? Han fortsatte. Så var det försäkringen som kostade en hel del. Så nog är du värd en hel massa, avslutade han belåtet. Du är nog ingen vanlig strykarkatt! Men, sa jag. Använd inte det där tillmälet för frittt levande djur. Människor stryker väl också? Omkring. Jag fortsatte. Men du då? Vad är du värd? Kan du säga det åtminstone? Nu var det hans tur att stirra på mig. Efter en stunds betänketid sa han, det kan man väl inte veta. Mä…