Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från september, 2011

Det var katten så mycket som hänt

Människor kommer och går. Bara katter består. Så känns det när varje dag ytterdörren stängs efter arbetande människor. Jag blir ensam kvar. För mig själv. Gör min rundor. Vilar en smula och daskar till en överbliven tygmus. På ett sätt ganska skönt. Att rå sig själv. Det stora lugnet infinner sig efter en stund. Avbrutet av diverse händelser som fåglar på balkongen, folk som springer i trapphuset, trafikincidenter på gatan.

Jag kan dock inte låta bli att undra vad de egentligen håller på med. Människarna. Arbetsfolket. Det är för mig en gåta. Ofta kommer min människa hem på lunchen. Äter fil och frukt. Klappar mig en stund. Läser klart morgontidningen. Innan han plötsligt reser sig. I ett huj har han slängt på sig ytterkläder och rusat sin väg. Abrupt. Jag ska bara...hinner han säga innan dörren slår igen.

Så vad häller de på med? När de om kvällen återvänder till mig hör jag ett och annat. Meningslöst, kan någon säga. Människan suckar och säger, när ska man få tid att göra något? At…

Som en cigarr med maggördel

Är nyligen hemkommen från en resa till Gotland. Så skönt. Att vara hemma. Bara att se alla bekanta möbler. Där man kloat och rispat. Undersöka gömställen och mörka vrår.

Men det höll på att gå på tok. I ett skåp med textilier och symaskiner krånglade jag mig in. Där hittade jag den mest inbjudande plastpåse man kan tänka sig. Jag vet ju att de kan vara farliga. Det finns katter som lagt sig i en plastpåse för gott. Inte bra. Men den här verkade inte farlig. Den låtsades bara. Ko0m jag underfund med lite senare.

Att undersöka den kunde jag inte låta bli. När jag var på väg ut ur plastkassen råkade jag krypa genom handtaget. Snarorna, som människan säger. Gjorda för att fånga djur. Efter en välmatad resa är midjemåttet inte riktigt vad det brukade vara. Trots smalmat. Så  jag, Sixten, the cat, fastnade. Det finns ju bara inte. I min föreställningsvärld. Att jag skulle vara så rund om magen att jag fastnar. Eller att kassen skulle vara så förrädisk att den ville binda mig. Fånga mig.

Så …

Resa bort och längta hem

Buren har varit utlånad. Bur och bur förresten. Den är som en mindre lägenhet. Gjord för stora hundar. Det var en katt som brutit ett ben. Eller skadat sig på något sätt. Utrustad med huvudtratt blev buren hennes för trång. Kan man vara behjälplig, så varför inte?

Varje resa har blivit mera bekväm. Själv har jag blivit resvan. Förr kunde jag jama i ett par timmar. Nu piper jag knappt. En kilometer ungefär. Då talar jag om att det är bättre att vara hemma. Sedan åker jag med. ganska nöjd. Vaggad till sömns av bilens mjuka fjädring.

Man vänjer sig. Det blir som en livsstil att resa. På jakt efter nya upplevelser, säger min människa. Den som gör en resa har något att berätta, brukar han säga. Det har han inte kommit på själv. Det är ett av de citat som lyckades fastna under hans skoltid. På tyska. Det låter ungefär som: wenn jemand eine Reise tut, So kann er was erzählen. Men varje gång översätter han meningen. Vänligt nog. Hur ska jag annars förstå vad han menar? Min tyska är inte vad d…

En vilodag

Idag tar jag nog en sådan där dag. En vilodag. En dag då jag drar mig undan. Ligger i små mörka utrymmen och tänker. Eller drömmer. Suckar lite. Njuter av värmen. Kliar mig. Vänder på mig. Har det gott.

Gammalt ordspråk: För katten som vilar och drömmer - öppnar sig världen

Om mina urinvägsbesvär kan man tala

Även om jag, Sixten, the cat, inte är en gammal herre har jag en gång haft besvär med urinvägarna. Sådant talar man inte gärna om. Man betyder människorna. Möjligen kan de tala om mina besvär. Men om de har egna vet man inte. Ingen säger något. Men mina problem ältar man. I tid och otid. Utan att bry sig om att jag är där. Och lyssnar.

Då, när jag fick svårt att kissa blev det ilfärd till sjukhus. Det gjorde ont. Jag blev farlig. Arg och ledsen. En dramatisk historia. Den har jag berättat tidigare. När krisen var över blev jag satt på diet. Kalorifattig sådan. Jag är tålig. Saktmodig. Klagar sällan. Men ibland blir maten enahanda. Då får man försöka se efter om något ligger kvar efter matlagningen. Glömt. Eller gömt. Kanske i diskhon? I slasken? Till och med gamla potatisskal kan bli intressanta. Men äta dem, nej det kan jag bara inte. Skjuta in dem under en mattkant går däremot alldeles utmärkt.

Nyss kom min människa hem med en hel platta med blöt mat. Varför det heter platta har ja…

Kullerbytta med tillfångatagen svamp

Köket är fullt. Svamp över allt. Högt och lågt. Människorna rensar, förväller och torkar. Bara för att kunna äta gräddmättad svampstuvning eller en välmatad paj. I höstrusket. Eller vintermörkret. Skogen skafferi levererar många matvaror. Människorna gläds. Det är en härlig tid.

Själv har jag bevakningsuppdrag. Bredvid den stora hinken häckar jag. På köksbordet. Med vakande ögon. På spindlar och larver. Några trillar alltid ner i korgar och hinkar. Men mest laddar jag. Genom att se ointresserad ut. När tillfället kommer spetsar jag en lagom svamp. Stor som en tygmus. Och flyr.

Därefter lek och träning. Jonglering med lagom spänstig svamp. Svampväkteri. Attack mot orörlig kantarell. Kullerbytta med tillfångatagen trattis. Trattkantarellsboxning. Bett i hatt. Svampruskning. Ryggvändning mot trött och utsliten svamp. Vila. Välförtjänt sådan.

Ordspråk: En svamp på köksgolvet är bättre än tio i en paj.

Kom in, sa Sixten

Kommer du verkligen ihåg allt det där du påstår, undrade min  människa. Du förstår, sa han,  jag har fått kloka synpunkter på att det du räknade upp om din torsdag var i mesta laget för en katt.
Och vad tror du, frågade jag snabbt. Har jag fantiserat eller minns jag? Jag tittade forskande på människan. Han hade stora rynkor i pannan. Så de ser ut när de tänker. Människorna. Eller försöker. Tänka.

Njae, sa han tveksamt. Jag vill ju inte direkt ifrågasätta dig. Men jag har svårt att komma ihåg nyheterna i ett tv-program fem minuter efteråt. Så lite otroligt verkar det.
Men tänk, svarade jag, att min uppfattning om tid och rum är annorlunda än din. Jag har ett otroligt minne för rum. Mitt revir så att säga. Där har jag stenkoll. Det är som hela kroppen minns mina rörelser. Inte bara huvudet. Jag vet var jag är. Nu. Men inte alltid vad klockan är. Jag går baklänges när jag ska minnas. Nu är jag här. Nyss var jag där. Dessförinnan i en garderob. Sedan mitt på bordet i vardagsrummet. Vid matsk…

En lagom intressant torsdag

Min människa uppmuntrar ofta mig, Sixten, the cat, att försöka komma ihåg hur gårdagen gestaltade sig. Det är väl ett led i han frivilliga minnesträning. Efter Rapport kan han sitta och mumla i en kvart. Först kom signaturen, sedan puffar med bild för någon huvudnyhet, sedan kom nyhetsankaret, så heter det visst nu för tiden. Därefter ett inslag från... Snart har han fullständigt tappat orienteringen. Det rör ihop sig. Vad sa vem och varifrån kom vad? Efter något annat vad då? Blev det väder eller var det dimma, kanske snö? Vem kan minnas hur vågor ser ut om de ständigt sköljer över en?

Jag brukar vid dagens slut sammanfatta mina dagar i dagboksform. Ibland som rubriker. Som den där sången: Säng, säng säng...

Torsdagen
sova, sova, drömma, sova, tidningsbudslyssning, tidningskoll, sova, sopmaskinslyssning, lådkrafsning, godmorgon, männskovallning, köksmattsrull, äta, äta, fönstertitt, bordsvila, balkongstund, korgvila, tygmösskast, rundvandring, fågelskådning, korgvila, sova, sova, sov…

Tankar på vedergällning, i solen

Tänk så olika dagarna blir. När människorna gick till sina arbeten hoppade jag upp på köksbordet. Där kan man ligga med huvudet på tassarna och titta in i en rönn. På andra sidan gården. Fågelstim av sidensvansar har börjat kalasa.

Snart letade sig en strimma sol fram till mig. Det värmde gott. Vilket kunde behövas. Temperaturen har sjunkit inomhus. Något har varit fel. En ventil eller en värmepump som lät bli att göra sitt jobb. Framåt hösten är det inte vad man väntar sig. Att det är kallare inne än ute. För var dag har det blivit allt mera kylslaget. Inomhus. Så solen var välgörande.

Runt lunchtid tittade min människa in. Men ville han mig något fick han väl komma och hälsa. Det gör ju jag. Nästan jämt. Jag rullar på golvet för att bli klappad. Idag dåsade jag bara. Sixten, var är du, hördes han ropa. Som om det skulle räcka. Han fick väl börja leta. Jag är ju där jag är. På plats. Min plats. Enkelt.

Så han hittade mig till slut och klappade mig. Du är ju varm som en bakugn, utbras…

När kattskapet infinner sig

Frukosten är serverad, ropade människan. Inte till mig. Jag brukar få först. Redan innan kaffet kokas. Sakta fylls köket av aromer från det nybryggda kaffet. Själv stillar jag hungern nära golvet. I en skål där mina morrhår går fria. Inte slår i alla kanter.
Efter frukosten blir det körigt. För människorna. De springer till badrummet. Ideligen. Man tvättar sig. Det borstas tänder. Någon kammar sig. Sedan följer den stora telefonjakten. Det borde inte vara svårt i en lägenhet att veta var man lägger sina tillhörigheter. Men telefonerna flyttar sig påstår min människa. Ja la den ju på bordet framför TV:n, säger han.Annars måste den ligga på skänken i hallen. Var är min laddare? Där kanske telefonan håller till? Ofta ringer han till den för att hitta den. Men det hjälper sällan. Den är inställd på att hålla tyst. Ljudlösa telefoner är högsta mode.
Nycklarna blir nästa jaktrunda. Väskor och fickor genomsöks. Till sist ska dokument och böcker samlas ihop. De ska med när människorna beger si…

Proverbs by cats - Katters ordspråk

Det som flyger och sticks mår katter bäst av att låta vara.
Bakom varje spegel sitter en katt.
Ingen objuden hund äter ostraffad min mat.
Människor kan vara halvhjärtade, men när det handlar om husdjur är de dubbelt engagerade.
Den förståndige som delar lägenhet med ett rovdjur matar det ofta.
Bättre några katter i en park än fågelbajs överallt!
Bättre en spinnande katt i knäet än en skällande hund vid fötterna.
När katten lutar sig mot dig, är det du som får stöd.
Bättre vara lekkamrat än leksaknär katten leker.
Det är bättre att äta inne i värmen än svälta ute i kylan.
Bättre en måltid i regn än vara torr och inte äta.
Bekväm är den katt som stannar inne och äter sig fet, smidig den som rör sig fritt.
Delad värme räcker längst!
Dessa ordspråk har Sixten kommit ihåg. De står att finna någonstans bland alla blogginläggen. Eftersom Sixten gärna ville se dem samlade har jag börjat så smått...

Vi är varandras katter

Sixten, the cat, är en grym katt. Inte grym i meningen elak plågoande. Grym i betydelsen läcker snubbe. Han glider runt i lägenheten och vet vad han vill. Korta stötiga kattjam låser upp balkongdörren, trollar fram mer mat, skaffar lekkamrater. Inte ljuden direkt. Bara indirekt. Hans jamanden får saker att hända. Får en människa att komma störtande till honom. Och öppna dörrar, ösa upp foder eller kasta tygmöss och dra i snören. Nu är människor inte kända för att styras av katter. Hur förtjusta de än kan vara. De småpratar med sina katter. Och får ofta svar. Katter jamar inte med. De har egna uppfattningar. Många gånger hörsammas inte Sixtens krav. Han får inte som han vill. Ofta finner han sig. Men om något är riktigt angeläget – då ger han sig inte. Ska sanningen fram? Då tas stor hänsyn till hans vilja. Sixten gillar att vara ensam. Blir det för mycket drar han sig tillbaka. Jag ska gå och knyta mig, säger han ibland. Ursäkta mig, men jag behöver en tupplur. Jag lägger mig en stund.…