Fortsätt till huvudinnehåll

Hur man ser på en katt

Gepard blir jag aldrig. Snabbheten min är visserligen släkt med de långsmala löparna. Men jag är mer leopard. Eller panter. I hushållsförpackning.

Av alla besökare i mitt hem är det kanske hälften som i mig, Sixten, the cat, ser det vilda rovdjuret. De håller stort respektavstånd. Den andra häften ser mig som en accessoar, en dekoration, ett estetiskt tillbehör. Inplacerat i miljön av någon trendig inredningsarkitekt. De betittar mig som man ser på en Orreforsvas, en tavla av Lasse Åberg eller en fårskinnsbeklädd Laminofåtölj. Den tredje hälften ser mig som kramdjur. Ett fluffigt kramobjekt. De försöker genast plocka upp mig i famnen. De omfamnar mig som för att hindra min andning. De stryker min päls som för att se om det blir magnetiskt. Som i forna fysiklektioner då kattskinn attraherade papperstussar.

Den fjärde hälften har själva katt. De hälsar klokt och belevat. Låter mig vara. Låter mig lukta. Har koll. Ger mig vänskapliga och förstulna ögonkast. På deras fötter kan jag slå mig ner. Mot deras vader lutar jag mig.

Den förståndige som delar lägenhet med ett rovdjur matar det ofta. Så sa min farbror B&B, Black Beast. Nej, egentligen hette han inte så, det var det hans egen uttydning. Han bodde i Mjölby och ville verka farlig. Men han gick under namnet Bill och Bull eftersom han ofta fick hicka, var enfaldigt snäll och gärna upprepade sig. Hej, hej sa han. God dag, god dag blev det när han hälsade. Eller ajö, ajö när man skildes. När han fick mat sa han, tack, tack. När han slog med tassen jabbade han först med vänstern och sedan med högern. Lite fumligt. Så det blev Bill och Bull.

B&B hade ett annat visdomsord han gärna upprepade. En katt som behandlas som ett kramdjur måste visa klorna ibland för att inte förvandlas till en leksak. Det tänker jag ofta på. Och visar vad jag har infällt och gömt i mina mjuka tassar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om glädjen av att vara katt

In i värmen, snön den smälter
pälsen ruggig blir som ny
På den tjocka mattan välter
trötta katten, tung som bly
Sinnet vilar, tanken stillas
det som varit, allt är nu
Lugnet råder, livet gillas
Suck och tack, jag ej är Gnu!
(Mel Här är gudagott...)

Skåla ni - jag tar en sill

Jag är katt, en mjuk, den rara -
den vars vänskap värmer skönt!
Jamar, skrämmer fåglars skara
Fjäskar inte, knappast lönt
Tidning dunsar, sopbil vrålar
kullerbytta när jag vill
Tuggar helst på sega svålar
skåla ni -  jag tar en sill!
(Mel Här är gudagott...)

En cirkus för två

En katt klär ut sig till en katt
Och sätter på en högan hatt
Sig själv man är, men ej ändå
I själva verket är man två

Nu låtsas vi att vi är tre
Snart är vi fler än man kan se
Vi rusar vilt och ställer till
och blir så många som vi vill

Tänk att en katt på detta sätt
Får folk att mista sans och vett
En cirkus hemmet blivit då
Det räcker, stopp nu båda två!
(mel Ps 736)