söndag 31 juli 2011

Flyg fula fluga

Flugorna är sommarens pina. De smiter in genom fönsterspringor. Framåt aftonen. Och håller sig uppåt väggarna. Men när min mat kommer i skålen då flockas de. När sommaren började gav jag mig på dem. Jagade och hoppade. Bet efter dem. Slog efter dem. bara för att finna att de redan var någon annan stans. De hade flugit sin väg. Det är väl därför de heter flugor. Bortflugna är de.

Jag höll människorna vakna i flera nätter. Där sprang jag på bakbenen och fäktade med framtassarna. Stanna och slåss, jamade jag. Jag hoppade högt och landade med dunsar som fick människorna att hoppa högt. Vad var det, sa en av dem. Kanske en tavla som föll i golvet? En blomkruka som gick och la sig? Det vara bara jag. Och flugisarna. Som flyktade fort. När han var liten fick man öva: Flyg fula fluga. Och den fula flugan flög. Vitsigt tyckte de. Och skrattade högt. Trots att det är ganska så dumt.

Dessa flygfän har en egen flygstil. Jag tycker det borde det heta att flugor kan fluga. Det betyder att de kan sitta still hur länge som helst. Precis när man tror att man har dem klipper man till. Med kraft. Med stor kraft. Så slår man ett slag i luften.

Nu bryr jag mig inte längre. Jag viftar till med ett öra. Sveper lite med svansen. Då lyfter de också. Så håller jag dem borta. Tillräckligt länge.

Människorna är värre än jag. De tolererar flugor till en viss gräns. Men när de kliar dem på näsa och öra i mörka natten. Då blir det fart. Lampor tänds. Flugsmällor tas fram. Jakten börjar. trots att min människa är fredlig. Vanligtvis. Står han inte ut med att flugor kryper på flinten. Eller i nacken. När han ska sova. Men hur han än fäktar med sin flugsmälla av plast håller de sig undan. Jag tror de kan se honom bättre än han ser dem. Han är nog nästan självlysande. För flugans ögon som ser sånt. Då kan man inte överraska dessa surrande små svarta föremål. De ser ut som punkter.

Min människa blir extra arg när han lyckats få syn på en fluga. Sitter du och gnuggar händerna, ropar han ilsket. Din fuling! Den gör det! Flugan gnuggar och filar och putsar sig. Som om den vore nöjdare än nöjd. Över att ha gäckat människan. Gång på gång.

Jag bryr mig inte längre. Jag viftar bara lite med örat. Undrar varför min människa inte gör det. De är helt lättskrämda flugorna. Men människan kanske inte kan konsten...

1 kommentar:

  1. Jag har också slutat ödsla energi på att jaga flugor , gör som du viftar lite på öronen och svansen :)

    SvaraRadera

Mera lik människorna

Även en innekatt lever farligt. Det har jag fått erfara. Människorna skulle säga detsamma. Om sig själva. Att de lever farligt. I mitt sälls...