Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från juni, 2011

Vi är här

Vaksamhet är en överlevnadsfråga för en klok katt. Jag vill inte bli överrumplad av oväntade händelser. Därför tycker besökare att jag är väldigt distanserad. Men prasslar någon gäst med sina tillhörigheter i en påse eller väska ute i hallen kan man inte bara vänta i vardagsrummet. Lyssnande. Då går jag resolut ut dit för att se vad den där personen håller på med. Tänk om någon packar upp en dammsugare? En som skräms med sina mullrande vrål. Och gurglande morrningar?

Då, när jag vill veta, kan man inte kollra bort mig genom att försöka klappa mig. Nä, nä! Då sätter jag mig på betryggande avstånd och iakttar. Detta mitt studium av den mänskliga naturen har fått mig att inse att människor är ena underliga djur. De bär hela tiden omkring på saker. Min människan till exempel. Han kan knapppt komma in genom ytterdörren utan att ha bägge händerna fulla. Kanske är det inträdesbiljetten. Man bär in något. Tvätt. Telefoner, datorer, DVD. Ja, det släpas in mängder med kassar, tidningar, böcker, …

En katt med stor integritet

I händelsernas centrum. Där vill jag finnas. Vi katter är alltid intresserade. Av det som händer och sker. Förr gillade jag att slåss med nystan som rörde sig. När någon stickade. Nu nöjer jag mig med att vara nära dem som frambringar barnmössor, koftor och sockar. Klirret av stickor som korsas är rogivande. Samtidigt som det händer något.

Ringer det på dörren är jag först på plats. Är du en liten hund, frågar mig min människa ibland. Inte retsamt. Bara vetgirigt. Hund är jag inte. Men man måste ha uppsikt över vilka som stiger in på området. Lägenhetsområdet. Det som jag har ansvar för. Och bevakar.

Har brevbärarna, ja de är flera stycken från olika bolag, masor av försändelser så kommer jag störtande. Ibland är det som ett vattenfall av brev och elektronikreklam. Kommer det en hantverkare går jag efter dem. Ser till dem. Så att de inte gör något de inte ska. Den där katten, säger de när de går. Var har ni fått tag på honom? Han har bevakat oss hela förmiddagen när vi hållit på med ele…

En avvikelse i rutinen gör byxorna spräckliga

Min människa är en fullgången ritualist. Han förnekar det. Men jag har koll. Han gör morgonbestyren i samma ordning. Varje morgon. Såvida han inte lyckats skaffa sig en sällsynt sovmorgon. Då vet man inte. Hur det blir.

Efter uppstigandet besöker han badrummet. Jag följer med. Han ska inte behöva vara ensam. Han väntar ibland om jag får för mig att gå på lådan. I morgonrock lufsar han ut i köket. Han brukat bli vallad dit av mig. Men han går som i sömnen. Knappt vid medvetande. Till kylskåpet. Ut med antingen kaffeburken. Den är han noga med att ha i kylskåpet för aromens skull. Säger han. Har jag tur blir det min blöta mumsiga dietmat som dyker upp först. Lite variation i ritualerna.

Så där håller det på. Om allt det där har jag berätta flera gånger förut. Varje morgon tar han till slut på sig byxorna. Det brukar gå bra. Men i går blev det inte enligt ordningen. Han trampade fel när han skulle sätta i foten i ena byxbenet. Han hade råkat snubbla på skorna som han prydligt parkerar vid …

På sofflocket ligger människan

Hej! Det är Sixten, the cat. Jag viskar idag eftersom min människa har besvär. Med ryggen. Då har hans gränslösa tålamod plötsligt inte samma omfång. Han ojar sig. Och ligger på sofflock. Det är sant. Inte för att vila. Säger han. Utan av medicinska skäl. Jag börjar efter ett antal dagars tvivel att tro honom. Han är sig inte riktigt lik. Utan mera olik. Som en vredgad vätte. Eller en ilsken kusin. Inte för att han har några. Men om han hade. Ilskna kusiner alltså.

Doktorn gav honom rådet att skaffa en dörr med glatt yta. Det går ju inte i den här lägenheten där varje dörr har speglar. De skulle utan tvekan orsaka ännu mera konstifika ryggåkommor. Men en gammal liggsoffa har ett löstagbart sofflock. Det arrangerar inte han, det klarar han inte. Frun gör iordning så att han kan ligga med fötterna uppåt och huvudet ner. Kotorna ska tydligen dras isär. Av lutningen och kroppstyngden. Obegripligt för mig. Hur jag än studerar hans förehavande verkar det mera som en mödosam bergsklättring. V…

Hittade en kasse

Gick upp. Tyst överallt. Måste vara söndag. La mig igen. Sov. Gick upp. Tog en vända runt lägenheten. Tillbaka till sängen. Fick upp människan. Ledde honom ut i köket. Fram till kylskåpet. Han tog ut kaffet. Vilken besvikelse. Fick vänta tills kaffet började sjuda. Väntade vid kylskåpet. Äntligen kom burken fram. Med blöt mat. Skålen fylldes till hälften. Denna diet som aldrig tar slut. Pust.



Mätt. Hoppade upp på köksbordet. La mig på betryggande avstånd från ost och smör. Inled mig icke i frestelse, säger min människa. Lyftes ner från kökbordet. Gick min väg. Till lådan där jag gjorde ifrån mig. Krafsade runt. Utplånade spåren efter mig. Sprang en vända i pur lättnad. En solig fönsterbräda fick bli min nya tillflykt. Solade mig. Dåsade en stund i värmen. Balkongdörren öppnades. Jag vet, eftersom gnisslet är mig mycket bekant. Tittade på måsar. Balkongdörren blåste igen. Jag jamade och blev genast insläppt. Blev klappad.

Hittade en kasse. Något skrynklig. Men stor. Lagom för Sixten, the…

En ynnest att komma nära

Släkten är på besök! Då blir det rörigt. Trevligt. Bullrigt. Jag håller distansen trots att händer sträcks ut för att klappa mig. Men Sixten, the cat, dvs jag, har integritet. Fint ord för att jag inte låter vem som helst klia mig.

När vi är mera familjära kan jag möjligen tänka mig att stryka mig mot några nya och besläktade vador och ben. Men sparsmakat och försiktigt. Varför? Det ska vara en ynnest att komma nära mig. Så det så.

Med blöt mat kan man luras

Människor är luriga. De vet hur svårt jag har att motstå blöt mat. Denna svaghet använder de mot mig. Medvetet. De luras. I veckan blev jag serverad nyupplagd väldoftande mat. Men inte i köket som brukligt är. Nej, utanför sovrummet ställdes matskålen. Något lurt förstod jag att det var. Men när maten väl ligger där släpper farhågorna. När jag höjde huvudet ur skålen en stund senare var ett par dörrar stängda. Vem som var instängd eller utestängd ska jag inte ens fundera över.

Men lita på att det blev en jobbig kväll. Snart hördes sniffningar på andra sidan dörren. Det trippade av tassar med klor så någon katt kunde det inte vara. Snart kände jag den omisskännliga doften av hund.

Jag la mig att sova i en korg. Men någon ro fick jag inte. Det skälldes och rusades på andra sidan. Bollar studsade och kommandon utropades. Morrningar och dunsar som av höga skutt ekade. Då får man ingen vila. Tänk om besten tar sig genom dörren! I det ögonblicket kände jag mig ganska glad över att jag var inn…