Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från december, 2010

Gröna trådar, kan man äta det

Hyacinter gör hemmet fint så här års. Rummen fylls av väldoft, och det brukar vara uppskattat, förutsatt att man tål de ämnen som fyller näsborrarna. Vackert blir det i all fall med sprakande färger av rosa och blått.

En leverantör envisas med att lägga små, små, trådar runt löken för att försköna arrangemangen. Färgat lin sa någon att trådarna var gjorda av. Sixten säger inte vad han tycker att det är. Jag har frågat. Då ser han på mig som om jag vore ett ufo (ett unidentifyed flying object - så heter det väl om verbet böjs: fly, flew, flown?) just influgen (och vi böjer också våra verb: flyga flög, flugit) från en avlägsen planet där man saknar hyacinter och trådiga dekorationer.

Ost och skinka förlorade sin dragningskraft. Nu var det dekorationerna som skulle testas. Det här smakar gott, sa Sixten som inte gillar det nya torrfodret. Han slickade sig om munnen och nafsade efter trådarna som hängde utanför blomkrukan.
Sluta, sa jag. Det där är inte bra för dig. Det är som glitter fast g…

En bångstyrig men snäll katt

Skriv inte om mig idag, bad Sixten. Jag uppskattar inte att du hittar på så mycket om mig. Jag är faktiskt betydligt trevligare än du gör mig till. Du får mig att framstå som om jag bara busar och ställer till oreda i hemmet. Sixten lät verkligen både upprörd och bedrövad på en och samma gång.

Men håll med om att det hela tiden händer saker runt omkring dig?! Idag har du hunnit med att med klorna rycka upp stängda skåpdörrar. Du har lyckats få mig att snubbla över dig. Då blev det nästan en vrickad fot och huvudet var ett hårstrå ifrån att smälla in i en dörr. Du är farligt ofta i vägen. Du har spillt ut så mycket vatten att det blev en liten sjö på golvet när du slog med tassen på vattenskålen. Ja, ja, jag vet att du bara gör det för att ta reda på hur mycket vatten där finns eftersom den stillastående vattenytan är svår för dig att se... Du har som vanligt hindrat tidningsläsning vid frukostbordet eftersom du hela tiden ska ligga på färska nyheter. Och först fick jag rädda dig när du…

Zixten gör mål

Knappt hade granen kommit upp och blivit klädd, så började Sixten, the cat, att bevaka denna konstfulla installation. Vis av tidigare julars äventyr hängdes glittret högt upp oåtkomligt till och med för de vigaste av kattdjur. Nedanför vankade Sixten och nog blängde han upp mot de glimmande frostimitationerna. Ja glittret är ju fabriksproducerad rimfrost, om nu någon själv inte kommit på tanken. Möjligen kan glittret också stå för små strålar från stjärnehimlen...

Hur det gick till får vi inte veta. Sixten tiger envist. Men nog hade han på något sätt lyckats tugga i sig en sträng med glitter. Det är inte bra! Det är inte alls bra. Kattmagar tål inte sådant! Ingenting sa han, men på vår finaste matta hade han lämnat en smula av sin halvsmälta frukost, och förvånande nog så glittrade denna lämning emot oss.

Sixten, vad har du gjort, blev min något stränga fråga. Han såg på mig med den oskyldigaste uppsyn. Gjort, sa han, jag har inte gjort något alls. Om du inte menar att jag spelat lite f…

En katt drömmer om små fåglar

Släpp ut mig, vädjade Sixten. Bara en liten stund på balkongen. Så jag får känna på snön och lyssna på fåglarna.
Du Sixten, idag är det så kallt att allt kvitter stelnar och faller till marken. Vartenda litet jam fryser till. Och tinar inte upp förrän vårsolen får snön att smälta. Då blir det ju ett väldigt jamande och kvittrande, och så kan vi väl inte ha det?
Du luras och har fel och vill bara få mig att stanna inomhus, sa Sixten trumpet.
Ja, så är det, erkände jag, men du har varit så sjuk och behöver bli ännu lite starkare innan du kan rasa runt på balkongen igen.
Jag rasar inte runt, utan ligger stilla och begrundar naturens skiftningar. Särskilt drömmer jag om små fåglar... Sixten vände och gick stolt och med högburet huvud bort ifrån balkongens dörr. Snart hördes ett knaprande från köket. Sixten tröstade sig med den torra, knappformade och sorgligt hårda maten men... fortsatte förmodligen att höra fågelsång och drömma om små fåglar.

Tror du att du äger mig, sa Sixten?

Mina ben går av! Sixten nu måste du flytta på dig! Sixten, the very heavy cat, flyttade inte på sig. Visserligen har han gått ner ett halvt kilo, men sex och ett halvt kilo katt kan få vilka ben som helst att domna på rekordtid. Sixten då, nu får du hoppa ner. Istället för att ge sig av vred han sig ett halvt varv och låg nu nästan på rygg. Under halvslutna ögonlock kisade han mot mig som för att bedöma om det var allvar.

Ge dig av, schas! Nu var jag smått desperat. Det gjode verkligen ont i benen. Sixtens svanstipp rörde sig en smula, men kroppen låg blick stilla, till synes helt avslappnad. Nu undrar du förstås vem som äger vem, sa Sixten plötsligt. Tror du att du äger MIG? Är det bara du som ska bestämma i den här situationen? Kan du äga mig bara för att jag är katt? Och jag ska bara vara ett föremål på ett försäkringspapper eller ett registreringsbevis? Är det rättvist? Jag har inga papper på dig! Men jag bryr mig inte, papper är en sak och verkligheten en annan! Mig äger ingen, ja…

Sixten leker kurragömma

Denna morgon avvek Sixten, the cat, från de återupptagna ritualerna. Han rusade sin vana trogen ut i hallen på dundrande fötter, men där prasslade det till - och han var försvunnen. På golvet låg en sådan där fodrad storpåse som blomsterhandlare använder när de levererar blommor, orkidéer och stora juluppsättningar, i kylslaget bistra tider. När jag gick förbi på väg till köket jamade påsen plötsligt. Ser du mig inte? Jag har ju gömt mig! Det var Sixten som lekte kurragömma där i dunklet.

Nej, jag hade inte uppmärksammat honom eftersom tankar på den förestående dagen upptog sinnet. Inte var det lätt att se honom där i skuggorna bakom påsen. Genast ansträngde jag mig för att låta förvånad. Men Sixten! Ligger Du där?! Vilken tur att Du inte hoppade fram och skrämde mig. OJ, oj! Hjärtat hopppade till ändå.

Nu blev Sixten nöjd. Hans lek hade fått effekt. Men han reste sig inte och kom fram. Denna dag låg han envist kvar. Ännu någon familjemedlem kunde ju ganska snart vara på väg till köket.…

När Sixten rör sig står blixten stilla

Du jag mår så mycket bättre nu, konstaterade Sixten. Han visade det genom att sträcka på sig, först åt ena och sedan åt andra hållet. Han reste sig och krökte rygg, inte aggressivt och hotande, utan så där som man gör när man legat länge i samma ställning. Jag kastade en mus, upp i luften, som han höjdhoppade efter. En gång till, bad han som äntligen fått fart på lemmarna. Nu hoppade han ännu högre med tassarna utsträckta för att, likt en fotbollsmålvakt som fångar sin boll, greppa musen. Men, vi slänger inte riktiga möss, nej, små tygleksaker som tål att man behandlar dem vårdslöst och hårdhänt.' Har du förresten märkt att jag inte fnyst eller nyst på länge, fortsatte Sixten frågande samtidigt som han flämtande hämtade andan. Så skönt, sa jag och fotsatte, visst har jag märkt det. Här har blivit så tyst de senaste dagarna... Nu vet jag hur du har det ibland, sa Sixten, som oftast visat medkänsla med den som varit sjuk. Då har han lagt sig i knäet eller nära, nära, liksom för att med…

Röntgenblick och kryptonit

Du, jag har gröna ögon, sa Sixten en morgon. Som om det skulle ha varit någon nyhet. Vanligtvis är de gula med en svart pupill men nu var de mestadels gröna. Ska det vara så, undrade han. Eller beror det på att jag har varit sjuk, frågade Sixten. Det kan jag inte tro, svarade jag. Så här har Du sett ut ibland när ljuset blir extra starkt. Nu när du blivit lite piggare så kommer väl kryptoniten i dig fram igen, sa jag som gillar serier. Vadå kryptonit, sa Sixten, som inte alls brytt sig om Fantomen eller Stålmannen. Det är ett farligt ämne med kraftig grön färg som gör Stålmannen kraftlös, undervisade jag.Jaha, då får du väl akta dig så att du inte tappar orken, replikerade Sixten. Och om du inte vet om det, fortsatte han, så har jag ögonen på dig hela tiden. Ingen har så bra koll som jag på vad som försiggår här! Sjätte sinnet, du vet! Men det är mer än så. Innan man går i trapphuset vet jag vem det är. Vilka bilar som stannar på parkeringen vet jag också. Jag har röntgenblick, sa Sixt…

Kanhända, mon ami

Dagarna går, men Sixten har inte riktigt hängt med. Motigt har det varit. Och snorigt. Han har fnyst och snörvlat. Det har låtit som när ett värmekraftverk blåser sina ventiler. Då om natten har jag satt mig upp i sängen och frågat, vem där? Är det någon där? Tömmer de soporna så här dags? Ty när det sker skakar grundvalarna.

Sixten har inte orkat tycka sådant är roligt. Någon gång har han försökt inbjuda till lek, bara för att håglöst vifta med tassen och sedan har han lommat sin väg till ett tryggare hörn. Låt mig vara ifred, har han sagt uppgivet. Och det är klart, är man inte van att vara sjuk måste man, som de säger, vara frisk för att orka med.

Alla vanor har kullkastats. Ingen katt vallar mig till köket om morgonen. Sixten har redan då gömt sig under täcket i det andra sovrummet. Där har han legat och suckat över sitt eländiga hälsotillstånd. Och under täcket har det frästs och frustats för att få luft.

Imorse verkade han en smula piggare. Han hoppade till och med upp på köksborde…

Sixten flyttar in

Så? Är det här min nya lekplats, säger Sixten och ser sig omkring. En ny blogg. Enda fördelen är väl att den bär mitt namn. Men det stör mig, man flyttar omkring mig som om jag vore ett ting och inte en levande varelse med känslor och drömmar. Och det kan jag säga, det här har jag inte ens i min vildaste fantasi drömt om. Eller föreställt mig.

Man kunde läsa om min flytt på den förra bloggen: stillsam. Alla möjliga ämnen klagade på att jag tog för mycket utrymme. De borde ha fått gnälla bäst de ville. Mig gjorde det inget, jag är ju en cool cat!

Men jag är ävenledes en ytterligt optimistisk katt. Min förmåga att göra det bästa av varje ögonblick kommer nu väl till pass. Här kan jag nog också hitta ett varmt hörn där jag kan vira svansen om mig och sova en stund. Så får det bli. För ögonblicket. När jag har sovit en stund får vi se...

Kom hit, han slåss!

Klockan hade nästan blivit högmässa i söndags, dvs 10, när telefonen ringde. Var det inbillning eller var det en ovanligt irriterad och ettrig telefonsignal? Rösten i luren var bestämd, kom hit och hämta honom, han slåss!

I ett ögonblick trillade flera decennier bort från medvetandet. Det var sjuttiotal igen och dagis ringde, kom hit och hämta honom, han slåss, han… Nog fanns det dagispersonal som kunde få det att låta som det ens barn gjorde alltid berodde på en brist i föräldrarnas barnuppfostran eller som medvetna avvikelser, som avsiktliga tillkortakommanden i deras tillsyn. Kom hit! Tonfallet jagade alltid fram skulden ur sina gömslen, mindrevärdeskänslan fick tid att infinna sig...

Denna gång var det Regiondjursjukhuset Strömsholm som behövde assistans. Kom hit och hämta honom, han slåss. Vi kommer inte nära Sixten. Ni får komma, Ni måste komma, så snart Ni bara kan!

Resan mellan Örebro och Strömsholm gick på rekordtid. Väl framme blev vi genast insläppta. I väntrummet satt flera …

Sixten på djursjukhus

Att tappa ansiktet, loose face, är en ledsam upplevelse. Att förlora sina särdrag, att tappa något av det viktigaste av det som vi förknippar med personlighet och identitet. Att plötsligt bli vem som helst eller ingen.

Sixten, the cat, förlorade fullständigt sitt ansikte igår. Han kissade på sig. Helt utanför det som är Sixtens belevade sätt att föra sig. Han skvätte små droppar över hela lägenheten. Att han därtill hade ont förstod man snart. Inga hälsande svansföringar. Låg hållning. Inte ens ny mat i matskålen lockade.

Hur det gick till? Knappt hade jag på bloggen, med hjälp av ett gammalt julkort kommenterat Wikileaks flygplansavslöjanden, så hände något. Jag såg då att Sixten under plågor skvätte urin här och där i lägenheten. Med Wikileaks i tankarna ropade jag högt, vi har en kattläcka. Sixten såg sårat på mig innan han i sin förnedring vände sig bort. Han kved, jag rår inte för det här, aj det gör så ont.

När väl insikterna når in i ett trögare gotländskt huvud så sitter de där. …