Translate

torsdag 8 december 2016

Spärras din väg

Idag ville jag inte att min människa skulle gå hemifrån. La mig på hans skor. Trasslade in mig mellan hans fötter när han försökte sätta på sig skorna. La mig i vägen. Rullade på dörrmattan. Allt för att hindra honom. Spärras din väg. Utan hinder så väldiga. Gnolade jag.

Även om jag är både stilig och muskulös. Lite lagom. Imponerande katt. I sina allra bästa år. Så försöker jag verka väldig. Och hindrande.

Snopet nog. Så gick han sin väg. Ändå. Dessa obegripliga människor. Som inte förstår när man vill vara tillsammans med dem. istället för att vara själv.

Nu grunnar jag på. Om jag ska hälsa honom lika kärvänligt. När han kommer hem igen. Eller om jag ska låtsas sova. Ignorera honom. Låta honom längta efter mig. Bestämmer mig. Först. När jag hör nyckeln sättas i låset. Så vi får se...

måndag 28 november 2016

Sixtens taxvisa


Vid dörren trippar taxen glad

uppvisar nosen fin

Vill skutta genom rum på rad

och jaga katten din

 

Då sätter barskt en katt sig ner

och stirrar stint på tax

Tänk hunden backar mer och mer

Respekt, respekt till max

 

Här får man inte jaga katt

trots jakthund van man är

Nej, bäst att lyfta högt sin hatt

och låta bli sånt där…
(mel ps 495)

måndag 21 november 2016

En cirkus för två


En katt klär ut sig till en katt

Och sätter på en högan hatt

Sig själv man är, men ej ändå

I själva verket är man två

 

Nu låtsas vi att vi är tre

Snart är vi fler än man kan se

Vi rusar vilt och ställer till

och blir så många som vi vill

 

Tänk att en katt på detta sätt

Får folk att mista sans och vett

En cirkus hemmet blivit då

Det räcker, stopp nu båda två!
(mel Ps 736)

tisdag 15 november 2016

Vilande vänteläge

Min människa är ett känsligt djur. Han klarar inte av. Att jag kan krypa ihop och ligga stilla mycket länge. Då får han för sig att han måste få veta. Vad jag tänker. Så han frågar: vad tänker du på?

Mitt svar består i att jag ger honom en kort blick. Som kan betyda att nu störde du mig. Eller, är du här? Ibland med den av honom tolkade innebörden, var kom du ifrån? Vilket får honom att bli ihärdigare: Sixten, säg nu vad du tänker på!

Men vad ankommer det mig? Jag vrider huvudet en aning bort från honom. Blundar lojt. Vilar i min väntan. Med ord som från en psalm. Just när han minst anar det. Svarar jag: du ska ju vara en meditationens och bönens människa. Varför stör du dig så på min förmåga? Att koppla av. Att bara vara. I nuet. Inte grubbla på begångna misstag. Sådana gör jag inte så många i alla fall. Inte på andras oförrätter. Var oförrätt har nog av sin egen tyngd. Behöver inte mitt extragrubbel. Så varför så provocerad?

Ren och skär avundsjuka. Påstod människan. Frankt. Riktigt uppriktigt. Jag skulle önska jag slapp grubbla och fundera. Så förtvivlat. På allt möjligt. Som jag knappast kan göra något åt. Men som stör mig så att jag får svårt att koppla av. Och bara vara.

Hur ska man få honom att förstå? Inte lätt med ett så nervöst sinne. Trots att hans medmänniskor kallar honom sävlig. Trygg. Lugn. Så jag sa: Först måste du lära dig att hålla mun. Sedan att låta tankarna komma och gå. Tills de vandrar sin väg. Och låter dig vara. Ifred. Jag ställer om snabbt. Lika fort är jag alert igen. Och kan kasta mig över din strumpa. Om jag får lust. Kom ihåg att det bara finns en väg. Den kan kallas övning. Praktik. Träning. Själv kallar jag den för stillsamhetens vila. Eller vilande vänteläge. Här gjorde jag en mycket lång konstpaus. Så att han skulle få tid. Att tänka efter.

Så fortsatte jag: Nu säger jag inte mer. Utan återgår till…


söndag 13 november 2016

Om glädjen av att vara katt

In i värmen, snön den smälter
pälsen ruggig blir som ny
På den tjocka mattan välter
trötta katten, tung som bly
Sinnet vilar, tanken stillas
det som varit, allt är nu
Lugnet råder, livet gillas
Suck och tack, jag ej är Gnu!
(Mel Här är gudagott...)

torsdag 10 november 2016

Vinterlek


Flingor faller, ljuva, klara

dämpar gatljud i staden vår

Låt oss leka ta-fatt bara,

rulla livligt, ha kul, vi får

snötoppluva, blöta tassar

Lattjo lajban hela dan

Sedan in i värmen svassar

Sixten, katt, med snö i man

(Mel Här är gudagott...)

tisdag 8 november 2016

Skåla ni - jag tar en sill


Jag är katt, en mjuk, den rara -

den vars vänskap värmer skönt!

Jamar, skrämmer fåglars skara

Fjäskar inte, knappast lönt

Tidning dunsar, sopbil vrålar

kullerbytta när jag vill

Tuggar helst på sega svålar

skåla ni -  jag tar en sill!
(Mel Här är gudagott...)